31 december 2010
Mina nyårslöften
Försöka klämma in en löprunda minst en gång i veckan.
Träna upp rygg- och magmuskler.
Mina drömmar
Att bröllopet blir precis så lyckat som vi vill att det ska bli.
Att Neija trivs på förskolan.
Syskon till Neija.
Att mina vänners önskedrömmar slår in.
Mina mål
Få jobb.
Ta körkort.
30 december 2010
Min sista dag i livet
Om jag hade en dag kvar att leva, 24 timmar kvar att spendera precis hur jag vill, så skulle jag spendera den med nära och kära.
Självklart skulle jag ha Fredrik och Neija med mig hela dagen, de skulle inte få lämna min sida. Mina föräldrar, syskon och vänner skulle såklart också vara på plats och vi skulle egentligen inte göra något speciellt.
Dagen skulle gå ut på att jag fick chansen att berätta för var och en, precis hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag älskar dom, hur mycket jag skulle sakna dom.
Jag skulle ägna mesta tiden till Neija. Att lukta på henne, pussa på henne, krama om henne, kittla henne, titta på henne, leka med henne, berätta hur mycket jag älskar henne, mysa med henne, känna henne andas mot min kind, busa med henne, gosa med henne... göra allt jag kunde för att ta igen all den tid jag skulle missa.
Jag skulle hålla mig vaken hela tiden och bara njuta av de sista timmarna tillsammans med alla de människor som betyder så mycket för mig. Människor som jag aldrig skulle vilja leva utan.
Hemska tanke. Jag hoppas att den dagen aldrig kommer (logiskt sett så gör den ju det, men man kan ju alltid hoppas).
Det viktigaste med min sista dag i livet skulle vara att få alla underbara människor i mitt liv att förstå hur mycket de betyder för mig.
29 december 2010
Mina ambitioner
♥ Att vara den bästa mamman i världen, till Neija och kommande syskon.
♥ Att ge Neija (och kommande syskon) en fantastisk barndom och uppväxt.
♥ Att bli klar med skolan (gymnasiet) och söka till högskolan.
♥ Att klara av högskolan och en vacker dag kunna stoltsera med en utbildning.
♥ Att försöka göra min familj lycklig, varje dag.
♥ Att försöka göra mig själv lycklig, för resten av livet.
♥ Att en vacker dag ha möjlighet, tillsammans med Fredrik, att köpa ett fint hus där vi ska leva tillsammans med våra barn, resten av livet.
28 december 2010
Jag saknar
Jag saknar Sandra.
Sandra gick i min klass på gymnasiet – men bara under det första året. Tre dagar före skolavslutningen orkade hon inte längre och valde att följa i Ted Gärdestads fotspår.
Jag tänker ofta på den där dagen, dagen efter, när vi fick veta vad som hänt. Jag minns varenda sekund, vartenda ord och jag glömmer aldrig känslan av att få höra att en av mina vänner inte längre lever.
Jag hoppas att hon har det bättre där hon är nu och jag hoppas att hon såg oss på studenten – och att hon vet hur saknad hon var och är varje dag.
Jag tänker ofta på dig, Sandra och jag glömmer dig aldrig.
27 december 2010
Min favoritplats
Förr var min favoritplats Göteborg. Så fort jag kom dit, till tågperrongen eller busstationen så mådde jag bra. Kände mig som hemma. Spelade egentligen ingen roll vad jag skulle göra/gjorde där, bara känslan av att vara i Göteborg gjorde att jag mådde bra.
Sen åkte jag upp till Sälen och jobbade och sedan dess är det en av mina favoritplatser. Lindvallen. Har varit där nästan varje säsong efter det och jag mår lika bra varje gång jag kommer dit. Blir glad, lycklig och känner mig som hemma även där.
Även i år kändes det fantastiskt att vara där.. men när jag tänker lite extra på min favoritplats, så måste jag ändå konstatera att det inte är en stad eller ett rum som är min favoritplats, utan något helt annat.
Min absoluta favoritplats är platsen jag kommer till så fort jag ser på Neija. Så fort jag har henne i min famn, oavsett anledning. Att krypa upp i soffhörnet med henne i famnen, att ge henne välling och känna hur hon slappnar av i min famn, när hon kryper närmare och lägger huvdet på mitt bröst. När jag lyfter upp henne och hon kravlar sig så nära som hon kan, nästan in i skinnet på mig.
Jag har aldrig förstått min mamma när hon sagt att man inte egentligen förstår vad kärlek är förän man får barn. Förän jag fick barn. Kärleken till sitt eget barn är något som inte går att förklara. Jag älskar henne, över allt annat. Ingenting slår den kärleken som jag känner för henne. Ingenting slår den känslan jag får när jag är med henne..
När jag tittar på henne ibland så kan jag känna tårarna rinna till i ögonen, bara för att jag älskar henne så mycket. Jag kan sakna henne när hon ligger i sin säng på andra sidan väggen. Jag kan sakna henne så fort jag har stängt dörren till hennes rum, fastän jag vet att jag får hålla om henne nästa morgon igen.
Jag kan inte, fortfarande inte, riktigt förstå att hon är min. Vår. Att det är våran fantastiska lilla unge som vi alltid kommer att rå om. Alltid bry oss om och älska.
Min favoritplats är där Neija är.
26 december 2010
Mina rädslor
Jag är inte särskillt rädd av mig, tycker jag. Skräckfilmer är sällan läskiga och jag är varken mörkrädd eller speciellt rädd för spindlar/ormar osv. Visst kan jag tycka att de är lite creepy men inte så att jag flyger upp på en stol så fort jag ser en spindel på golvet..
Jag kan vara rädd/nervös för Neijas del ibland. Är nervös för att hon ska stoppa fel sak i munnen och sätta i halsen, att hon ska bli jättesjuk eller ramla och slå sig ordentligt. Men sådan rädsla tror jag alla föräldrar känner innerst inne.. även om man inte vill erkänna det.
Min största rädsla tror jag är att förlora någon som jag tycker om. Att någon försvinner i förtid - eller även om det är "rätt" tid så vet jag redan nu att jag kommer bli knäpp den dagen det händer. Att folk som står mig nära ska försvinna ifrån mig framöver.. det är min största rädsla.
Jag har varit med om det förr och bävar inför den dagen det sker igen..
25 december 2010
Varför började jag blogga?
Första bloggen jag hade, startade jag mest för att "alla andra bloggade" och jag ville hänga med i svängen jag också. Var dock inte så intresserad egentligen - för jag skrev väl ett inlägg i månaden - om ens det - i ca fyra månader och sedan tröttnade jag..
Efter ett tag skaffade jag en ny blogg, för att ge det en ny chans, men det blev samma visa igen. Totalt kanske 10 inlägg på tre månader och sedan stängde jag ner även den. Tredje gången gillt blev när jag startade den här bloggen - som varade i ca fyra månader (med väldigt få inlägg - och som nu är avslutad), sedan blev jag gravid och startade den här.
Efter att jag startat bloggen om Neijas väg till livet så gick det bättre att skriva och uppdatera. Det kanske inte blev så jättemånga inlägg om dagen, eller ens varje dag - men minst en gång i veckan skrev jag och ju närmare förlossningen desto mer skrev jag.
Efter förlossningen kände jag att jag ville ha en ny blogg igen - eftersom att bloggnamnet inte riktigt passade nu, när jag var gravid. Så jag startade den här - fast under ett annat namn. I början hette den Prinsessan Neija (neijas.blogg.se), (som ni som varit med länge vet) och tanken var att berätta om vårat nya lilla liv och familjemedlem.
Tanken bakom hela Neijas blogg var att skriva om henne, och oss, för att vi ska kunna se tillbaka och läsa om hennes första tid i livet - även Neija, när hon blir större. Men efter ett tag kände jag att jag hängde ut henne lite väl mycket - allting kretsade kring henne, hennes matvanor, blöjresultat osv.
Så jag bytte namn på bloggen och ändrade innehållet lite grann. Det handlar fortfarande om Neija - men i lite mindre koncentrerad form. Jag skriver allmänt om vårat liv nu, om mig och Fredrik, katterna, familjen, vännerna - livet.
Men fortfarande så är jag glad att jag startade den med fokus på Neija - för det finns så många fina inlägg från hennes första tid som bara handlar om henne, som är helt underbara att läsa (för mig iallafall).
24 december 2010
Det här får mig att gråta
Vad som helst. Jag är blödigast i Sverige, tror jag.
Jag kan se en sorglig film och tårarna sprutar.
Jag kan börja gråta av ett sorgligt (eller lyckligt) avsnitt av Grey’s Anatomy.
Jag kan börja gråta när jag är trött, för att jag är så trött.
Jag kan börja gråta när Neija gråter – just för att hon gråter.
Jag börjar gråta när jag får något i ögat.
Jag börjar gråta när jag är förkyld – för mina tårkanaler samarbetar med snoret i näsan.
23 december 2010
Det här får mig att må bättre
Det är ganska lätt att få mig att må bättre. Oftast är jag inte långsint eller omöjlig. Men sedan Neija föddes så finns det framför allt en sak som får mig att må bättre och det är hon.
Att se henne krypa omkring på golvet och brottas med sina gosedjur.
Att se henne busa med katterna.
Att se henne busa med Fredrik.
Att hon kommer fram till mig och vill komma upp i famnen.
Att hon ”säger” något. Även ”ladalidagoagenolloaa” funkar.
Med andra ord. Det som alltid får mig att må bättre är Neija.
22 december 2010
Det här upprör mig
Jag blir upprörd rätt ofta och rätt lätt numer. Jag skyller det på alla extra hormoner som jag fått i samband med graviditet och förlossning (som säkert redan har gått tillbaka till det normala, men det behöver vi inte berätta för någon).
Jag kan bli upprörd av att disken aldrig hamnar i diskmaskinen – oavsett vem det är som dukar av bordet eller använder glaset.
Jag kan bli upprörd över att inse att Grey’s Anatomy tar säsongsuppehåll.
Jag kan bli upprörd över att det ligger strumpor i vardagsrummet, trots att jag nyss städade och dammsög.
Jag kan bli upprörd över att jag oftast måste gå upp tidigt på morgonen trots att jag var uppe halva natten, oavsett anledning.
Jag kan bli upprörd när man bjuder in till tillställningar och folk väljer att inte komma.
Jag kan bli upprörd av att ingen förstår mig.
Jag kan bli upprörd av att batteriet på min telefon dör.
21 december 2010
Jag rekommenderar
Det absolut bästa jag har gjort, förutom att skaffa barn, var att åka upp till Sälen och säsongsjobba. Fantastiskt roligt, lärorikt och definitivt ett minne för livet. Jag spenderade min säsong i Lindvallen och jobbade på McDonalds där.
Förutom allt jag lärde mig inom jobbet så lärde jag mig dessutom att åka snowboard. Med lite hjälp från mina kära säsongsvänner. Hade knappt stått på en bräda när jag kom upp, men bara någon månad in på säsongen så for jag nerför backarna ”utan problem”. Det gick inte särskilt fort och jag kunde bara svänga åt ena hållet till en början, men sen så.
Nu åker jag bra och ibland kan jag till och med köra om Fredrik i backen. :)
Jag rekommenderar alla att prova på att jobba säsong. Oavsett om det är på vintern eller sommaren. Vissa gör ju både och, och fler år i rad. Jag hade gärna gjort en säsong till om jag inte hade bestämt mig för att satsa på mig och Fredrik och vår blivande familj istället.
Den dagen Neija börjar prata om att hon vill jobba säsong så kommer jag stötta henne till 100%. Fredrik är skeptisk, men jag skulle verkligen vilja unna henne den upplevelsen. För det är sjukt roligt! Vänner och minnen för livet.
We will always have Lindvallen!
20 december 2010
Den här månaden
Den här månaden, som redan lider mot sitt slut, har varit en fullspäckad månad hittills.
Fylld med plugg, städning, julpyntande, sorterande och familjemys.
Fredrik fick börja vara hemma på dagarna, när det inte fanns plogning, sandning eller liknande att sköta, så vi har fått många härliga dagar tillsammans. Åtminståne har det kännts så.. egentligen har han väl jobbat nätter och sovit dagar - men vi har iallafall fått se honom mer under den här månaden än under tidigare månader i år.
Jag pluggade som en galning för att bli klar med Geografin, vilket resulterade i ett underbart MVG häromdagen. Nu borde jag ha grundläggande behörighet (om tanterna på CVL räknat rätt) och kan därför söka högskola framöver. I nuläget "lockar" det mer att skaffa ett jobb så att jag kan höja min mammapenning till nästa gång. Men jag har ännu inte gett upp hoppet om skolan - utan planerar istället att söka för att börja plugga efter nästa syskon.. när det nu blir. Jag har alltså spenderat många kvällar på ams hemsida för att hitta jobb och var häromdagen på en rekryteringsträff och hoppas nu på ett positivt svar i början på januari.
December innebär även att det bara är två månader kvar till bröllopet och det börjar kännas lite halvstressigt med allt. Fortfarande inte hittat någon ring som känns hundra och jag letar fortfarande efter de "perfekta" skorna att ha på festen. Vi har inte fått svar (varken ja eller nej) från många av våra gäster och det ska bli spännande att styra upp bordsplaceringen, både med tanke på våra gäster och hur lokalen ser ut. Men jag längtar!
December är även, rent allmänt, en väldigt mysig månad. Adventsljusstakarna ger ett mysigt sken inne i lägenheten och jag älskar att vi redan fått mycket snö. Jag tycker om snö. Det ska vara massor med snö på vintern, så att man kan åka pulka, pulsa i snödrivor och göra snögubbar. Älskar vintern!
När ni läser detta är jag, familjen och våra vänner dessutom på den mest fantastiska plats och njuter av ledighet och varandra. Sälen. (Detta är alltså ett tidsinställd inlägg, till er som inte förstått det). Minst en Sälentripp per år har det blivit sedan jag jobbade där en säsong och det känns lika underbart varje gång man kommer upp. Jag känner mig hemma där.
December är även en stor familjemånad. En månad då man spenderar mycket tid med familjen vid olika tillställningar. Det närmaste är ju jul, längtar verkligen till julafton. I år spenderas julafton hemma hos oss och vi hoppas att det blir en trevlig dag/kväll.
Nyår kommer sedan och änsålänge har vi inga planer, men jag ser fram emot årsskiftet - ett tillfälle att börja om, bli en bättre människa eller vad man vill. Januari innebär ju alltid ett blankt blad som man kan skriva vad man vill på. Och jag ser fram emot 2011 - det kommer att bli ett fantastiskt år. Kanske bättre än i år?
19 december 2010
Detta ångrar jag
Det enda jag egentligen ångrar är att jag inte var mer engagerad i skolan under gymnasietiden. Jag ägnade min tid åt helt andra saker, som jag i och för sig är glad att jag gjorde, men jag önskar att jag hade ägnat minst lika mycket tid till att plugga och göra det jag skulle.
Då hade jag kanske gått ut gymnasiet med grundläggande behörighet och hade sluppit allt detta traggel med komvux. Då hade jag kanske redan börjat plugga på högskolan och hade kanske varit närmare drömmen om en färdig utbildning.
Det är delade känslor egentligen, för jag ångrar ingenting som jag gjorde i gymnasiet. Jag hade sjukt kul under tiden och jag har bara roliga, glada (nåja, nästan iaf) minnen ifrån den tiden.
Gymnasiet var en av de bästa tiderna i mitt liv och jag saknar det ibland. Vännerna finns kvar och minnena kommer vi alltid ha. Men betyget – som jag har saknat – har jag istället fått kämpa med. Men allting kanske kommer vara värt det i slutändan?
18 december 2010
Min favoritfödelsedag
Jag har inte firat min födelsedag, ordentligt, sedan jag fyllde 18. Och det är knappt att jag kommer ihåg den. Jag hade många fantastiska födelsedagar när jag var yngre, men det är heller inga som jag verkligen minns.
Därför hoppas jag att min 25års dag kommer att bli min favoritfödelsedag. Just nu planerar jag att ha en fest för alla mina närmaste vänner. Att få fira ordentligt och att göra det tillsammans med alla människor som betyder mycket för mig är något jag ser fram emot.
Att min 25årsdag dessutom innebär startskottet för en ny del i vårt liv kommer bara göra den ännu bättre. Jag ser verkligen fram emot denna kommande födelsedag.
17 december 2010
Mitt favoritminne
Det självklara svaret på frågan vilket mitt favoritminne är, är så klart Neijas födelse. Det absolut största som har hänt mig. Att ”plågas” i timmar och belönas med ett litet mirakel finns det ingenting som kan slå.
Jag har fött barn! Bara det är en ganska stor bedrift i sig. En mäktig känsla.
Att sen få upp sitt lilla mirakel på bröstet, nyfödd och varm, ingenting kan toppa det. Alla andra bra minnen man har bleknar i tanken på det ögonblicket. Första gången ditt lilla barn lindar sin hand runt ditt finger eller när hon tittar upp och ser dig och tystnar i din famn.
Den 18 oktober 2009, kl. 16.51 kommer för alltid vara det bästa minnet i livet. Oavsett hur många barn jag kommer att få så kommer alltid första förlossningen vara mitt bästa minne. För det var första gången jag upplevde det, första gången jag klarade av det – på första försöket.
Ur denna jättemage (som ser väldigt liten ut i den här vinkeln)....
...kom världens minsta (nåja..) och finaste lilla Neija.
Och check out the boobies!! (var tog de vägen?)
16 december 2010
Min första kyss
Min allra, allra första kyss var på ungdomsgården, Tingan, i Örsundsbro. Killen hette Niklas och gick i min parallellklass och jag minns inte om vi var ”ihop” eller om han bara kysste mig ändå.
Saken var den, att jag och en kompis satt inne i ett utav mysrummen på Tingan och pratade med två killkompisar. Det kom fram att jag aldrig hade blivit kysst (tror inte att jag var den enda av oss heller). När grabbarna skulle gå så lade jag och tjejkompisen oss på varsin soffa för att vila lite… grabbarna släckte lampan när de gick och så blundade vi och försökte sova.
Efter en liten stund hör vi hur dörren öppnas och jag misstänker att det är någon av grabbarna igen, så jag kikar försiktigt upp och ser att Niklas är på väg emot mig. Jag blundar snabbt igen (för att han ska tro att jag sover) och så känner jag hur han böjer sig ner över mig.
Och kysser mig. Mitt på munnen. Och sen sprang han ut ifrån rummet igen.
Minns inte om vi kysstes mer efter det. Men det var i alla fall min första kyss.
Nu får jag den första (och den sista) kyssen för dagen av den här killen istället..
15 december 2010
Mina drömmar
Jag drömmer om så mycket. Vissa av mina drömmar har redan slagit in, vissa kommer slå in inom kort och andra kommer jag säkerligen att få fortsätta drömma om länge…
Jag har alltid drömt om att skaffa barn och starta min alldeles egna lilla familj. Och den drömmen har ju slagit in, nu fattas bara syskon och sedan är den drömmen komplett.
Jag drömmer dagligen om hus. Ett hus i lagom storlek, på landet men med närhet till staden. Bra bussförbindelser (för barnens skull när de blir äldre).
Jag drömmer om den dagen då vi ska skaffa hund. (när vi flyttar till hus)
Jag drömmer om en utbildning och ett (hyffsat) välbetalt jobb.
Jag drömmer om massor med pengar.
Jag drömmer om vår framtid.
Jag drömmer om vårt bröllop.
Jag drömmer om en framtid där alla jag känner mår bra och är lyckliga.
14 december 2010
Vad är kärlek?
Jag har funderat länge på den här frågan, eftersom den är ganska svår att förklara. Sökte på "kärlek" på google och hittade den här texten. För att läsa hela texten klicka på länken..
Kärlek är nästan omöjligt att beskriva. Känslan och upplevelsen är olika för olika personer och kan variera från gång till gång som man blir kär. Det finns många olika slags kärlek. Föremålet för ens kärlek behöver inte vara en annan person, du kan älska en hund eller katt precis lika mycket som en människa. Många älskar även sina föräldrar och syskon väldigt mycket. För många innebär kärlek det de känner för en annan person. För en del pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, några blir konstant rusiga och varma, vissa blir mest nervösa och kallsvettas medan andra blir energiska. En del känner en stilla känsla i magen eller bröstet, vissa kan inte sluta tänka på personen i fråga medan andra känner allt detta på en gång. En sak är säker, kärleken lämnar ingen oberörd. Kärleken skiljer sig också beroende på om den är besvarad. Är du lyckligt kär känner du dig oövervinnerlig, är du däremot olyckligt kär kan det kännas som om hela världen rasar samman.
För mig innebär kärlek så mycket mer än att vara kär. Kärlek är mer än bara tre fina ord eller mängder med pussar, kramar eller sex. För mig kan man visa kärlek på så många fler sätt. Jag tror inte att kärlek går att förklara, eftersom att det är så olika från person till person.
13 december 2010
Den här veckan
Den här veckan kommer bestå av städning, packning och förberedelser inför Sälen resan samt julfirandet när vi kommer hem. Eftersom vi kommer hem från Sälen den 23 december så vill vi ha så mycket som möjligt klart inför julafton, redan när vi åker.
Vi kommer julstäda och julpynta. Vi ska tvätta kläder inför resan så att vi har något att packa. Kommer säkerligen spendera hela veckan med att packa lite smått varje dag, så att vi är säkra på att vi fått med oss allt, framför allt till Neija. Det är mycket att tänka på när man ska resa upp till kylan med litet barn.
Vi ska rensa ur förrådet ute i trapphuset så att vi får plats med barnvagn samt julpyntskartonger. Vi ska dessutom försöka hinna med att åka ut till mamma och baka pepparkakor, försöka oss på ett pepparkakshus samt att jag ska ha min betygsdialog på fredag. Jag ska alltså försöka hinna med att plugga en hel del under veckan också.
Vi ska köpa julklappar (har inte köpt en enda änsålänge) och vi ska sätta upp och pynta granen.
Fredrik ska på julbord på lördagkväll och jag ska eventuellt träffa tjejerna hemma hos Tess för lite adventsfika (fastän det inte är advent).
Sen på söndag åker vi till Sälen. Fantastiska, underbara Sälen. Det kommer bli en lång dag i bil – både för oss och för småtjejerna. Men det kommer bli toppen.
Eftersom vi kommer vara där uppe mellan 19-23 december och jag kanske inte kommer ha tid att blogga, ska jag dessutom försöka hinna skriva ihop julkalendersinläggen i förväg så jag kan tidsinställa de, så att ni har någonting att läsa under tiden som jag är borta.
Hektisk vecka med andra ord.
12 december 2010
I min handskötväska
Jag har sällan handväska nuförtiden, eftersom jag sällan går någonstans utan Neija och därför alltid har skötväskan med mig. När jag inte har Neija med mig så brukar jag tycka att det är rätt skönt att slippa släpa på en onödig väska så jag försöker ta det jag behöver i jackfickan istället. Så, i nuläget är skötväskan min handväska och därför får ni nu veta vad jag alltid har däri.
I skötväskan har jag alltid:
6 stycken blöjor, våtservetter, små handdukar, vattenflaska, mat, extra nappar, extra kläder, en skål och sked till mat, haklapp, Bepanthen/Inotyol salva, Miniderm, Alvedon, babypuder, någon leksak och min plånbok.
11 december 2010
Det här hade jag på mig idag
Idag sitter jag inne och pluggar.. och då orkar jag inte piffa särskillt mycket. Tar första bästa plagg som ligger bredvid sängen, och idag blev det denna härliga kompott - samma outfit som jag slängde på mig efter duschen igår kväll.
Mysigt, bekvämt och varmt är vad jag strävar efter.
Mjukisbyxor från Thuns, grön, mönstrad t-shirt från syster och hoddie (förra årets julklapp från Fredrik).
Avskaft nagellack till det och håret uppsatt.
Ikväll ska vi iväg på pepparkaks&glögg party och då blir det en lite mer piffad outfit.
Det blev inte såå mycket mer piff på kvällen. Men jag bytte iallafall från mjukisar till jeans, stickad kofta från H&M och under det en helt vanlig t-shirt. Nagellacket fick en tillfräschning och håret blev utsläppt med hårband.
10 december 2010
Min bästa vän
Jag har alltid varit ett fan av Sex and the city och har ibland drömt om att få ha det sådär som de har. Några nära vänner, riktiga tjejkompisar som man delar allt med. En egen liten grupp av donnor som man alltid har vid sin sida no matter what. Häromveckan såg jag Sex and the city filmen och då slog det mig, att jag idag har precis det. I mitt liv har jag tre fantastiska tjejer som jag kan dela allt med. Tre tjejer som jag älskar och alltid kommer vilja ha i mitt liv - precis så här nära som de är nu. Min egen lilla trio av underbara donnor.
Hanna, min marschmallow. Vi träffades under första året i gymnasiet och har sedan dess hållit ihop, genom otaliga pojkar, graviditeteter och barn. Vi har haft jobbiga stunder då vi förlorat kontakten men alltid hittat tillbaka till varandra. Jag vet precis var jag har henne, och hon mig. Hanna är en sådan vän som jag alltid drömt om att ha. En vän som alltid ställer upp och finns där oavsett hur lång tid det går emellan man ses eller hörs. Vi är alltid lika nära och betyder alltid lika mycket för varandra. No words needed. Jag älskar dig!
Anna, min föredetta sambo. Vi gick gymnasiet tillsammans - fast på olika linjer. Anna gick natur och jag samhäll - och av någon märklig anledning så avskyr alltid de linjerna varandra - och så även vi. När vi sedan tagit studenten så började vi umgås med samma människor och möttes av en slump en kväll när vi skulle spela poker. Båda två suckade högt när vi insåg att vi skulle behöva vara i samma rum, men bestämde oss ändå för att jobba ihop - tjejerna mot killarna i pokerspelet. Det där pokerspelandet höll på hela natten och sedan umgicks vi och grabbarna i tre dygn - nonstop. Och sedan den kvällen har vi hållit ihop. Vi insåg att vi var rätt lika fast ändå olika. Under vintern 2006 flyttade vi ihop i vår fantastiska trea i Flogsta och bodde sedan ihop i 2½ år. Vi har haft många roliga kvällar/dagar/nätter tillsammans och det kommer bli många fler framöver. Även Anna är en sådan vän som finns kvar, oavsett hur lång tid det tar sedan man sist hade kontakt. Jag älskar dig, babe!
Sophie, min nyaste BFF. Och en av de bästa tjejer jag någonsin lärt känna. Hon är fantastisk på alla sätt och även om vi fick en trög start så har vi nog hittat varandra rätt bra. Vi hörs nästintill varje dag, ses säkert minst en gång i veckan och pratar om allt. Våra småtjejer är bästisar och det är fantastiskt att se de två tillsammans. Jag ser framför mig hur de kommer hänga ihop resten av sina liv också. Precis som jag hoppas att jag och Sophie kommer att göra. Sophie är en sådan som kan verka störig och bitchig när man inte känner henne men sedan när man får lära känna tjejen inuti så kan man inte annat än avguda henne. Bästa Sophie. Det finns ingenting jag inte kan berätta för henne - ingenting jag känner att jag inte kan göra när jag är med henne. Jag blir alltid glad när jag pratar med henne och fredagsmyset skulle vara bra mycket tråkigare utan henne. Jag älskar dig, min pudding!
Dessa tre tjejer är tjejer som jag aldrig vill vara utan, aldrig vill förlora. Om det är någon vänskap jag för alltid kommer vårda så är det vänskapen med dessa tre. Det enda som fattas nu är att vi alla fyra börjar hänga ihop mer och mer.. men det är nog lätt ordnat. När jag tänker på det så är vi ganska lika hela bunten - så något bättre umgänge får man nog leta efter.
Jag älskar er allihop, och ser fram emot att spendera många, många år tillsammans med er. Många partykvällar, tjejmiddagar och framtida resor/barn/bröllop tillsammans med er.
9 december 2010
Min tro
Jag är döpt och konfirmerad. Neija är döpt och Fredrik och jag ska gifta oss i Svenska kyrkan.
Men trots det måste jag erkänna att jag inte tror det minsta på Gud. Jag ber inte och går väldigt sällan i kyrkan. Och går jag dit brukar jag mest sitta och skratta för mig själv åt prästens predikan osv.
Gud och hela historien är helt enkelt inte min grej.
Då kan man undra varför vi döpte Neija, och varför vi ska gifta oss i kyrkan?
Helt enkelt för att både jag och Fredrik ansåg att det är lättare för henne att gå ur kyrkan när hon blir äldre än att behöva döpas som 15-åring, ifall att hon vill gå med..
Och det var Fredrik som ville gifta sig i kyrkan – jag hade kunnat göra det på en sandstrand/i skogen/varsomhelst.
Jag tror på Big Bang och evolutionen. Jag tror på reinkarnation. Och jag tror på ödet.
Om ni vill ha en mer utförlig förklaring angående något av det jag tror på - släng in en kommentar.
I can go on for hours!
8 december 2010
Mina favoritbloggar
Jag har ett gäng bloggar som jag läser dagligen, som jag måste klicka mig in på, flera gånger om dagen om jag kan. Många av dessa är folk jag känner och enda anledningen till att jag läser är egentligen för att jag vill "hålla koll" på vad de sysslar med, hur de mår och vad som händer i deras liv. Sen finns det ju de bloggar jag följer därför att bloggarna i sig är väldigt roliga, spännande och läsvärda.
Vad får mig att fastna vid en blogg då? Det måste finnas lite humor i det som skrivs, det måste hända grejer och bloggen måste uppdateras. Jag behöver egentligen inte bilder - så länge texten är någorlunda spännande och intressant. Bloggar som skriver provocerande eller nedkränkande mot någon intresserar mig inte, heller inte de bloggar vars ägare spamkommenterar runt omkring i bloggvärlden bara för att locka kommentarer/läsare.
Så, vilka är mina favoritbloggar?
Bland mina vänner/bekanta är dessa fem bloggar de första jag klickar mig in på när jag sätter mig vid datorn:
1. Sophie
2. Hanna
3. Ida
4. Sara
5. Ann-Sophie (min syster)
Bland de lite mer "kända" bloggarna är dessa de första tre som får besök av mig:
1. Evelina
2. Egoina
3. Spiderchick
7 december 2010
Mina syskon
Min syster är 7 år äldre än mig och har alltid varit väldigt vuxen i mina ögon. Hon var alltid den som särade på mig och vår bror när han och jag bråkade. Hon var tvungen att sitta emellan oss i bilen för att vi inte skulle slåss. Hon har alltid vetat precis vad hon ska säga till mig för att jag ska må bättre och hon ställer alltid upp och peppar mig när saker skiter sig. Hon är precis som en storasyster ska vara. En klippa i stormen. Jag älskar min syster och har alltid gjort. Hon tyckte nog mest att jag var jobbig och dryg när jag var yngre. Hade en förkärlek till hennes garderob, kläder och väskor och var allt som oftast där inne och snokade. Brukade dessutom smyga på henne och hennes pojkvän. Under senare år har vi fått en bättre relation än vad vi hade när vi var yngre. Anledningen till att den inte var så bra då var väl att lagom som jag ”mognade” och blev tonåring så hade hon redan flyttat hemifrån och vi sågs inte så mycket. Vi ses inte så mycket nu heller – men på något sätt känns det som att vi har hamnat på ”samma nivå” nu. Även om hon fortfarande är min väldigt vuxna storasyster och jag alltid kommer vara ”lillstrumpan” så känner jag mig mer som en jämlike nu, än förr. Och hon är fortfarande den jag vänder mig till om jag behöver lite extra pepp! Jag älskar dig, systeryster!
Min bror är 4½ år äldre än mig (han är född i januari, jag i juni) och vi har varit osams i stort sett hela vår uppväxt. Vi bråkade jämt, om allt. Jag åt upp hans chokladkalender och han åt upp min, vi slogs, retades och gjorde livet allmänt surt för varandra. Eftersom han var äldre och starkare så förlorade jag oftast, men inte gav jag upp för det. Jag har nog min bror att tacka för att jag idag har skinn på näsan. Jag har aldrig haft problem att umgås med killar eller att "sätta dem på plats". Min bror lärde mig att tåla mycket. ”Vill man, så kan man”, brukade han säga när han skulle få mig att göra saker jag egentligen inte vågade. Jag hade nog varit en riktig feglort om jag inte hade haft min bror. När han muckade (från lumpen) insåg jag för första gången hur mycket jag egentligen tyckte om honom, och jag tror att han insåg samma sak under de månader som han låg inne, för sedan dess har vår relation sett helt annorlunda ut. Vi kivas fortfarande såklart, men det är på ett helt annat sätt nu. Jag uppskattar verkligen min bror nu. Han finns alltid där och ställer upp, bryr sig om och tar hand om mig när jag verkligen behöver det. Min storebror är den bästa i världen och jag säger det inte ofta, men jag älskar honom!
6 december 2010
Min dag
Min dag började kl. 9.30 då jag vaknade av att Neija lät inifrån sitt rum. Hon var inte särskillt ledsen eller så, så jag stressade inte upp ur sängen. Fem sekunder senare ringde mamma och meddelade att hon var påväg hit. Jag inser att Fredrik inte är hemma ännu vilket innebär att jag troligtvis ska ha med mig Neija på vår shoppingtur iallafall. Så då blev det genast lite mer stressigt. Nu var det ju inte bara jag som skulle göras iordning, utan även hon.
Går upp, klär på mig och går in till Neija efter ett snabbt besök på toaletten. Hon säger "heeeeej" när jag kikar in i rummet och sedan dyker hon ner i sängen igen och kryper omkring litegrann. Jag plockar ner kalenderpaket nr 6 från bänken och så får hon öppna det innan hon kommer upp ur sängen. I paketet låg en tröja (som mycket väl kan användas som underställ i vinter). Sen bytte vi blöja och sen var det dags för gröt.
Mitt under gröten bestämmer jag mig för att ringa Fredrik för att höra när han kommer hem. Sagt och gjort, ringer och får svar efter ca 6 signaler. Kommer fram till att Neija får stanna hemma med honom ändå, eftersom han kan passa på att sova när hon sover. Så då blev det en lugn morgon ändå.
När Fredrik kom hem gjorde jag mig iordning medan han "underhöll" Neija. Strax efter 10.30 lägger han ner henne i sängen för att sova frukost och jag kikar ut på gården och ser att mamma står nedanför och väntar. Ut i hallen och på med kläderna, ska precis gå utanför dörren när Fredriks telefon ringer. Chefen. Toppen, nu får jag ta med mig Neija iallafall, tänker jag! Men det behövdes inte, Fredrik blev kvar hemma med Neija och jag och mamma drog iväg.
Första anhalten blev IKEA. Mamma köpte mattor och jag investerade i några plastblommor (de enda som överlever i vårat hem), en julslinga till balkongen, servetter till julmiddagen och en kruka till blommorna.
Dessa pryder nu vårat köksfönster.. julslingan ska komma upp inom kort och då får ni bild även på den.
Sen for vi till Coop och systemet. Mamma köpte "massor" med glögg, vin och öl inför julens firande på systemet och jag gick och drömde mig bort bland champagneflaskor och vitvin med bröllopsmiddagen i tankarna.
Inne på Coop blev det mera julhandel, massor med mat, lite diskborstar och mossa till adventsljusstaken (som vi inte tänt alls ännu) var lite av det som fick följa med i min kasse.
Tack mamma för dagen, och allt.
När vi var klara med shoppingen på Coop så körde mamma mig hem igen. Möttes av en knäpptyst lägenhet och hittade båda familjemedlemmarna i soffan, där de mös framför teven. Jag och Fredrik hade en liten diskussion som gjorde oss både rätt irriterade. Sedan gick han och la sig, för att sova några timmar innan han eventuellt skulle ut och jobba igen.
Neija åt en sen lunch och efter lite bus och lek med mig så la jag ner henne i sängen för att sova lite innan kvällen. Hon somnade på ca fyra minuter och sedan satte jag mig framför böckerna. Siktar ju på att vara klar med skolan den här veckan, så jag hinner med betygsdialogen innan Sälen. Fredrik vaknade någon gång efter 17, då telefonen ringde och strax efter det for han iväg och jobbade.
Neija vaknade strax innan han åkte och sista timmarna som hon var vaken busade vi massor och när klockan slog 18.45 satte vi oss framför tv:n (precis som varje kväll) och tittade på kvällens avsnitt av julkalendern. Idag, precis som alla andra dagar, så satt hon blickstilla hela programmet igenom och så fort det var slut skulle hon ner på golvet och busa igen. Medan hon lekte på egen hand blandade jag iordning vällingen. Blöjbyte och sedan vällingdags.
Nu har jag precis lagt henne och "hoppas" att hon somnar snart så jag kan fortsätta med pluggandet. Fredrik ska köra snö till ca 22 så jag är hemma själv ikväll. Ska väl laga till något att äta. Botanisera runt i skafferi, frys och kyl och se om jag kan knåpa ihop något mumsigt. Om inte så har Fredrik lovat att köpa med sig något när han kommer hem. Lovely!
Dagen har i allmänhet varit bra, minus vår lilla diskussion. Onödigt och halvlöjligt, men ibland behöver man rensa luften. Mamma och jag hade en trevlig stund för oss själva och ibland behövs det också - även fast det alltid är mysigt att ha Neija med sig.
Hur har eran dag varit?
5 december 2010
Den perfekta dejten
Jag har faktiskt varit på den perfekta dejten (enligt mig). Och det bästa med den var att det inte ens var planerat som en dejt. Jag och en vän bestämde oss för att ses över en kopp kaffe på stan mitt på dagen. Eftersom det var fint väder bestämde vi oss för att ta med oss kaffet och gå en promenad. Promenaden varade i flera timmar och vi hann prata om allt och inget och tillslut började det närma sig kväll. Vi bestämde oss för att gå och bowla och kanske ta en öl eller två. Det fanns en bana ledig så vi bowlade i två timmar och drack några öl. När vi bowlat klart så gick vi en vända genom stan igen innan vi bestämde oss för att gå ut – på krogen. Sagt och gjort, vi hamnade på en krog och mötte några vänner, sen åkte vi hem tillsammans. Det var den bästa dejten jag varit på.
Hur skulle en perfekt dejt se ut för er?
4 december 2010
Det här åt jag idag
Fruktansvärt tråkigt inlägg - måste jag erkänna - kanske mest för att vi knappt ätit något idag.
Vi var på överraskningskalas för våran goda vän, Jonathan, som fyller 25 på måndag och blev bjudna på kalasgod smörgåstårta. Vi var där från 13 till 19 vilket innebar att vi åt smörgårtårta både till brunch och middag.
Kvällen bjuder på en påse jordnötsringar.
Härlig diet eller hur?
Gårdagen bjöds dock på Tacos (såklart) och var fantastiskt gott. Vi har rester av grönsaker kvar fortfarande så det finns en risk att vi steker på lite köttfärs ikväll och äter det även ikväll?
Om en liten stund kommer Neija hem så då ska vi äta upp henne lite. SAKNAR vårat troll!
3 december 2010
Mina föräldrar
Min mamma föddes den 21 oktober 1956, kl.3.05, på Sandvikens BB. Flyttade till Krylbo 1963 där hon gick i skolan i 6 år innan hon flyttade till Avesta för att gå realskolan och gymnasiet. 1975 flyttade hon till Uppsala för att utbilda sig till laboratorieassistent och på en luciafest samma år träffade hon min pappa.
(Pappa, om du läser.. skicka gärna över en bild på dig, som jag kan få lägga upp..)
Min pappa föddes den 19 februari 1956 i Falun som den yngste av fyra bröder. Gick i skolan i Falun men efter två år i gymnasiet, på en fyraårig teknisk linje, flyttade han till Uppsala för att läsa resterande två år där. Där träffade han mamma på hösten 1975. I juli 1976 fick han jobb som laboratorieingenjör på Pharmacia i Uppsala.
De blev ett par den 29 oktober 1977 och förlovade sig 6 månader senare, i april 1978. Mamma flyttade till Avesta för att jobba mellan 1977-1979. Bröllopet ägde rum den 22 juni 1979 (med min storasyster i magen) och den 22 oktober föddes hon i Avesta. Lagom till jul samma år flyttade de tillbaka till pappa i Uppsala. Mamma började jobba på Akademiska sjukhuset 1980 och pappa jobbade fortfarande på Pharmacia.
Min bror föddes den 30 januari 1982 på Akademiska sjukhuset. De bodde då i Årsta, Uppsala och flyttade sedan till Storvreta 1984. Jag föddes 1986 och året därefter flyttade vi till ett hus utanför Örsundsbro och senare på hösten skildes mamma och pappa. Mamma, jag och mina syskon flyttade då till Örsundsbro ”centrum” och pappa flyttade tillbaka till Uppsala.
4 november 1989 träffade Mamma sin nuvarande man, Mats, och de förlovade sig den 1 juli 1991. Samma år flyttade vi allihop hem till honom ut på landet, Vilsberga, utanför Örsundsbro.
Mats föddes i Torpshammar den 5 februari 1960 och flyttade till Hamra (i närheten av där de bor nu) tre år senare. Han spelade fotboll i Lagunda AIK (precis som jag och mina syskon gjorde i många år sedan). 1974 flyttade han och familjen ner till Örsundsbro. Han gick i skolan där och sedan gymnasiet i Enköping. Efter gymnasiet började han jobba som smed på Balingsta Smide. Flyttade till huset i Vilsberga 1982 och den 4 november 1989 träffade han mamma och därefter även oss.
De förlovade sig 1991 och gifte sig den 29 maj 1993 och jag och mina syskon ingick i brudföljet. De bor kvar i huset på landet där vi alla växte upp och som är det enda hem jag egentligen känner till. Mamma jobbar kvar på Akademiska sjukhuset i Uppsala och Mats jobbar på Öbergs Svarv & Svets samt har en egen firma där han gör smidessaker. 
Vi har haft massor med djur. Hundar, katter, höns, grisar, fåglar, kanin, marsvin – you name it. (Fåglarna, kaninen och marsvinet var mina egna). Innan vi flyttade hem till Mats hade han hästar också och än idag är jag bitter över att han hann ”göra sig av med dem” innan vi flyttade dit.
Pappa träffade sin nuvarande fru, Karin, den 13 februari 1993 och i september samma år flyttade han in hos henne i Täby. På nyårsafton samma år förlovade de sig (samma datum som jag och Fredrik, fast några år tidigare). De gifte sig den 14 juli 2000 och bor kvar i Täby. Pappa jobbar som konsult och Karin är lärare.
