Varför blir det alltid så stressigt på slutet?!

Sitter på tåget, svettig, dyblöt om fötterna och flåsar som en hund en varm sommardag. Kutade verkligen till tåget idag. Tyckte vi hade allt under kontroll när klockan närmade sig 22, men ändå så står man och pular med något in i sista sekunden. Suck!

Nåja, det är väl ok att lämna en sämre stängning nån gång, man måste ju inte alltid vara på topp - även om jag gärna vill vara det.

Pratade lite löst med chefen idag, om hösten och vad hon tror om framtiden. Och det verkar nog som om jag kommer kunna titulera mig fast anställd den 20 november! LOVE IT! (hade väl mina aningar om det iochförsig men det känns ju alltid lite extra bra att få det bekräftat).

Det känns fantastiskt måste jag säga. Att efter nästan två år av ovisshet om varifrån nästa månads inkomst skulle komma ifrån veta att man kommer klara sig framöver är galet skönt! Jag som liksom har jobbat hela mitt liv stod plötsligt arbetslös lagom som jag blev gravid med Neija. Lämpligt eller hur?

Nåja, nu kan jag iallafall andas ut lite, det är ju faktiskt två månader kvar så än tänker jag inte ropa hej. :)

Och vet ni va det bästa är? Jag trivs så jävla bra på mitt jobb! Ingen dag är den andra lik, och kollegorna är superhärliga. Många gör allt vad de kan för att undvika ett jobb inom restaurangbranschen men jag älskar det!

Nu är tåget snart i Uppsala och då ska jag krypa ner i sängen bredvid min stora buffel till man och känna mig lite extra lycklig!

För när man har en man som min, en dotter som vår och ett jobb som man älskar - då är livet bra gött alltså!

lovinglife