Neija är jätte elak mot Fredrik!

Inte nog med att hon fullkomligt tokratar honom (när vi är hemma båda två) så håller hon på och slår, sparkar och river honom. Och så fort vi kramas eller myser lite så kommer hon farandes och skriker "NEEEEEJ" och försöker putta bort honom.

Självklart tillrättavisar vi henne varje gång hon dummar sig (slåss, sparkas osv) och förklarar även att mamma och pappa också får kramas och att hon gärna får vara med om hon vill. Men hon fortsätter iallafall.

Är det någon som har några tips?
Det KAN inte bara vara en fas, och om det nu är det så måste det väl ändå finnas något man kan göra för att underlätta det? För dem båda?

Fredrik blir ju jätteledsen och ikväll sa han tillochmed att "det inte är särskillt kul att vara pappa när hon inte ens tycker om mig". HUR HEMSKT ÄR INTE DET?! Att han känner så?





Det värsta med allt det här är dessutom att jag känt mig överlycklig över hur mysig och kärvänlig Neija har blivit på senaste tiden. Hon kommer och kramas titt som tätt, kryper upp nära, nära och liksom luktar på mig. Gosar in sig i min famn och smeker mig lite lätt över kinderna med sina mjuka händer.

Hon pussas massor och eskimåpussas (ni vet när man gnussar näsorna mot varandra?) hela tiden. Jag är alldeles kär. Helt galet förälskad i denna lilla, underbara, mysiga tjej. Min dotter. Min älskling. 

Kärleken till henne bara ökar, dag för dag.


Därför är det ju ännu tråkigare att hon faktiskt ska bete sig som hon gör emot Fredrik.
Jag vill ju att vi alla ska få känna oss lyckliga och glada. Älskade.