Idag, för två år sedan, vid den här tiden, låg jag inne på förlossningen och hade ingen aning om vem det var som bodde inuti min gigantiska mage. Tidig var hon, och bråttom hade hon ut, men när hon väl kom ut 16.51 så var hon så välkommen.

Vår solstråle. Vår ängel. Vårt lilltroll.

Vår älskade lilla Neija.

Hon växer så det knakar, både på längden, bredden och mentalt.
Jag fascineras varje dag över allt hon lär sig, allt hon kan nu. Och har svårt att förstå att det har gått så fort.

Min finaste, finaste flicka fyller 2 år.
Tjugofyra månader.
Galet.