Sitter på tåget, som snart ska rulla hem till Uppsala. Jobbat stängning ikväll, precis som igår. Skulle ha jobbat stängning imorgon igen, men jag bytte med M så istället ska jag öppna. Vilket innebär att jag ska vara tillbaka på jobbet om ca 11 timmar.

Vilken skillnad mot när vi stängde 23! Då var det nästan mer värt att sova i omklädningsrummet än att åka hem.

Nu känns det ju knappt jobbigt.

Har haft en bra vecka den här veckan. Jobbet har bidragit mycket till det. Jag mår bra av att ha saker att göra. Det gör att man tänker mindre på allt det svåra. Man får liksom tvinga sig själv att tänka på något annat för en stund.

Jag vet att ni undrar, och är nyfikna. Kanske för att ni bryr er, kanske för att ni helt enkelt bara vill gotta er i någon annans svårigheter. Oavsett så förstår jag att ni vill veta. Och jag kanske kommer berätta. Jag kanske BEHÖVER skriva om det. För att gå vidare, för att arkivera det och lägga det till historien.

Vi får se helt enkelt. Samtidigt som det tar emot att skriva om det så känns det på något sätt löjligt att inte göra det.
Att istället fortsätta skriva om vardagen som om ingenting hänt tar nästan emot mer.

Så vi får se. Tills vidare ber jag er att inte fråga om det, inte ställa några krav på mig att jag måste berätta och att inte spekulera så mycket i det.

Time will tell helt enkelt.


I samma veva vill jag TACKA er för att ni fortsätter klicka er in här varje dag, trots att jag inte skriver något. Det värmer. TACK TACK!