Pratade nyss med Fredrik i telefon och fick höra en jätteledsen Neija i bakgrunden. Tydligen har hon sovit väldigt oroligt hela kvällen, vaknat till och storgråtit och sedan somnat om igen. Fredrik fick tydligen inte lägga henne ikväll heller. Hon blev jättearg varje gång han försökte så tillslut fick Johan (gudfar) som var på besök testa och då gick det bra. Fredrik misstänker att det är fler tänder på gång, för tydligen är hon superdregglig också.

Det känns jättejobbigt att vara såhär långt bort när jag hör att hon är sådär ledsen. Jag kan ju inte göra så mycket mer än vad Fredrik kan men mammahjärtat säger ändå att jag borde vara där. För att trösta och vagga och sjunga henne till sömns igen.

Inbillar mig dessutom att hon börjar förstå att jag varit borta från henne lite längre än vanligt och att det är därför hon sover dåligt. Därför hon börjar vara lite orolig och ledsen. Löjligt kan tyckas, eftersom små barn säkert inte har någon tidsuppfattning. Men det skär ändå lite i hjärtat att tänka att möjligheten finns.

Nåja, jag kommer ju hem i helgen och då ska jag ösa kärlek över henne. Jag ska pussa och krama och hålla om henne dygnet runt. Åh, vad jag kommer gråta glädjetårar när jag träffar henne igen.


Kvällen häruppe har bestått utav träning (BodyBalance) och snacksätande framför teven. Gjorde oss klara för sängen redan strax efter 21 men av någon märklig anledning är jag fortfarande vaken. Jag har målat naglarna - både tår och fingrar. Jag har pratat med fina vännen Anna och nu sist, Fredrik.

Men nu börjar ögonlocken bli tunga och ögonen fulla med grus, så nu blir det till att stänga av teven och krypa längre ner i sängen och förhoppningsvis inom kort träffa John Blund.

GODNATT FINA NI!