Neija hade en jobbig natt inatt. Vaknade flera gånger och liksom gnydde. Sov fortfarande, men gnällde ändå. Antagligen var det febern som spökade. När jag kom in till henne för säkert fjärde gången vid 2.30 var hon som en kamin. Räknade timmarna sedan hon fick den sista Iprenen och konstaterade att det var ok att ge henne en då. Sagt och gjort, jag bytte blöja och gav suppen i sängen innan hon fick en flaska med nyponsoppa och somnade strax om.

Några minuter senare (jag hade ännu inte hunnit somna) så hör jag hur flaskan åker i golvet och strax därefter börjar hon gnälla igen. Innan jag hinner resa mig upp för femte gången så flyger Fredrik upp ur sängen, för snabbt för att jag ska hinna säga vad jag tror är fel (=flaskan).

Han flyger in till henne, försöker vagga henne, är på väg att byta blöja men upptäcker rätt snart att den är rätt så nybytt, så istället kommer han in med henne till oss. Hon är alldeles för glad och pigg (Iprenen som gjort sitt) för att vilja sova så efter ca 10 minuter av flaxande och sparkande i sängen tar jag med henne in till sig igen och bäddar ner henne i sin säng. Ger henne flaskan med nyponsoppa och går ut.

Och sen sov hon fram till 8.50 imorse.

Jag saknar att få sova ostört en hel natt. Länge sedan nu. Önskar att alla dessa sjukdomar och nattskräcksnätter bara kunde ta slut. Jag vill sova!