Jag slutar aldrig förvånas över människors sätt att bete sig.
Vänner, ovänner, bekanta eller totalt okända människor.

Hur folk behandlar varandra.. sig själva.
Hur folk ljuger varandra rätt upp i ansiktet, lurar varandra att de är någon annan än de egentligen är, sårar varandra och förstör för varandra titt som tätt. Och sedan gärna berättar dessa saker, högt och tydligt på ett eller annat sätt - så att det garanterat kommer fram till den andra.

Jag är absolut inte guds bästa barn själv, och jag har garanterat gjort något (eller allt) av ovanstående saker mot någon jag också. Men det betyder inte att det är okej.

Å andra sidan finns det ingen som kan säga att den hade rätt och den hade fel.
Att, som utomstående, välja sida är det värsta jag vet. Men när man inte väljer, känns det som om man bedrar den ena eller den andra. Får dåligt samvete för att man håller med båda..

Jag vill kunna känna att jag kan lyssna på två sidor utan att välja vem, om någon, jag ska tro på.
Jag kanske tror på båda? Jag kanske inte tror på någon, eller så vill jag bara vara en god lyssnare som bryr sig men ändå inte tycker att den ena hade fel och den andra hade rätt?

Jag vill vara Schweiz.

Går det?