Jag är sååå stolt över vårat lilla troll!

Idag var det bestämt att jag skulle lämna henne en stund på förmiddagen. Gå innan sångstunden började och komma tillbaka till lunchen för att sedan äta med henne och söva henne.

Dagen började ju måttligt bra med att bli nekad att åka med två bussar efter varandra för att det redan var fullt med barnvagnar på. Här var vi ute i god tid och ändå kommer vi sent till förskolan. Jäkla idioti. Blir det samma sak imorgon ska jag säga till att jag bara ska tre-fyra hållplatser och jag kan stå längst bak i bussen. (Nu är tanken att vi ska få skjuts imorgon, men man vet ju aldrig). Jag kan ju inte komma försent varje dag bara för att jag råkar bo för nära och bussen alltid är full?!

När vi väl kom dit så kom vi in, klädde av oss ytterkläderna och blev varmt välkomnade utav Ylva-Li. Sötungarna stog och skakade hand och sedan gick de hand i hand in till lekrummet. Hihi. När det vankades sångstund sa jag och Sara (Elias mamma) hejdå till våra småttingar och gick sedan därifrån - in i en annan (tom) avdelning där vi spenderade några timmar i en soffa, babblandes om allt möjligt.

När klockan började närma sig lunchdax så kommer Carina (en av förskolelärarna) in och säger att vi kan avvakta en stund till och komma in först till sovstunden (ungefär ca 11.45). Jahapp, sa vi och gick på en promenad för att inhandla lite lunch till oss själva.

Klockan börjar närma sig sovdax och Maria kommer inknallandes med Elias i handen och säger åt oss att komma in. Jag får leta efter Neija som redan börjat leka igen efter maten och inte alls verkar bry sig att hennes mamma inte är där. Tillslut ser hon mig och kommer springandes med utsträckta armar och ett brett leende på läpparna. MYSIGT!

Söver henne, (vilket tar en halv evighet och resulterar i många tårar och hesa skrik) och går sedan tillbaka till min och Saras soffa en stund till. Sitter där till klockan börjar närma sig två och det är dags för hemgång. När jag kommer in på förskolan hittar jag en nyvaken/trött Neija sittandes i Carinas famn och myser.

Allt hade gått super, hon hade inte varit ledsen alls, ätit duktigt (två portioner och en macka) och sovit i ca en halvtimme.

Imorgon ska jag lämna henne som vanligt, men gå direkt efter att hon fått av sig ytterkläderna och sedan inte komma tillbaka förrän efter lunch. Vår stora tjej ska gå nästan hela dagen (ja, det blir ju egentligen hela dagen eftersom hon mest sover efter lunch) själv. Duktiga, duktiga Neija!