Neija har bitmärken på armen.
Upptäckte det nu ikväll när vi bytte till pyjamas.

Det är tredje (TREDJE!!!) gången hon kommer hem från dagis med bitmärken.

Första gången var i februari och då ringde en utav förskollärarna hem och berättade det. Då hade hon blivit biten långt ner på ryggen.

Andra gången var för någon vecka sedan, då på axeln/skulderbladet och då berättade hon det själv. (Kommer inte ihåg om Fredrik sa att någon vuxen berättade det för honom också).

Och så idag. Inte ett ljud från någon. Ingenting. Vi får upptäcka det själva.

Ska det vara så?!?

Barnet som biter henne (ja, hon berättar ju även vem det är) är någon hon annars pratar gott om. Men som jag upptäckt att det är ganska mycket bråk med - från bådas håll - när de möts på dagis.

Men nu har iallafall jag fått nog.
Mitt barn ska inte behöva komma hem med bitmärken var och varannan dag!!