Nu sitter jag på bussen. Ögonlocken är tunga som bly och kroppen är helt matt. Kan inte minnas när jag var såhär trött senast?

Jag hoppas verkligen att det blir en lugn dag på jobbet imorgon och att ingenting trasslar för då kommer jag nog inte ha långt till tårarna. Inte för att jag är ledsen eller ens nedstämd, utan bara så jävla slut!

Hur lång tid ska det ta tills man vänjer sig egentligen? Vänjer sig vid ett liv där man jobbar, är mamma och dessutom pendlar? Hoppas på att det blir snart iallafall. Vardagen börjar ju på riktigt nästa vecka med dagisstart och jobb för oss båda. Visst är det skönt med semester, men samtidigt är det härligt med rutiner också.

Två hållplatser kvar, sen ska jag av. Räknar redan sekunderna tills jag får krypa ner i sängen.

Håll tummarna för att jag kommer UPP ur sängen imorgon bitti också!

Godnatt!!