Jag gav upp.

Och nu sitter jag här vid datorn igen och googlar om olika tips, ideér och recept för att gå upp i vikt.
Ja, du läste rätt. Jag gick upp 16 kilo med Neija i magen och var rätt nöjd med den vikten (förutom den stora tunga magen i fram) och hade gärna behållt, om inte allt, så åtminståne hälften.

Nu hade jag ju inte så mycket att säga till om, då 11 kilo rasade av under veckan vi låg på BB, och resterande försvann iochmed ammningen.

Nu väger jag mindre än vad jag gjorde innan graviditeten och det har fått diverse konsekvenser. Den lilla rumpa jag hade en gång i tiden är borta.. platt och "hängig" är vad den är. Tuttarna försvann helt och är numer bara bröstvårtor..

Jag brukade skoja om det i början, efter att Neija föddes. "Jag födde barn och blev en 13-årig pojke".

Nu är inte det här något att skoja om egentligen, och jag gjorde det väl mest för att dölja vad jag egentligen kände, för jag gillar inte hur jag ser ut.
Jag gillar inte att man ser mina revben om jag tar ett djupt andetag, eller att man ser varenda ryggkota när jag böjer ryggen. Det kanske är "fint" att vara smal - men det finns något som kallas för smal också, och det tycker inte jag är fint.

Jag har alltid varit smal och alltid fått höra att jag har sådan tur som inte går upp i vikt, vad jag än stoppar i mig. (Här har ni tjejen som kan äta McDonalds i 7 år i sträck (i stort sett varje dag) och inte gå upp ett kilo!). Och visst, det finns mängder med folk därute som kämpar emot övervikt, men jag kan säga att jag är i samma sits.

Jag vill gå upp i vikt, men gör det inte. De vill gå ner i vikt, men gör det inte. Same, but different.


Fler som varit i min sits, är i min sits? Tips och råd mottages gärna.