Hon vaknade tillslut mitt lilla troll. Utvilad och glad tittade hon upp över sängkanten strax innan 10.
Sedan dess har vi mest varit osams. Hon verkar ha bestämt sig för att driva mig till vansinne på riktigt idag.
Hon har bankat och slagit på datorn och dragit i alla sladdar som finns - och ju mer jag sagt ifrån desto mer har hon bankat och slitit.

Men lite roligt har vi haft idag också. Det har inte bara varit skäll och tårar här hemma.

Neija har ställt sig upp, helt på egen hand, för första gången.
Det gick så fort så jag hann själv inte reagera och se vad som egentligen hände. Plöstligt stog hon bara upp.
Och alldeles nyss när jag skrev det här så försökte hon igen - men tappade balansen.


Hon är så duktig, och jag är så stolt över henne - trots att jag ibland blir galen på henne.