Varför ska man noja över precis allt? Varför ska man måla fan på väggen varje gång man ska göra något?
Är det inte bättre att inte vara fullständigt hysterisk över precis ALLT som skulle kunna hända och istället fokusera på de underbara stunder man får?

Varför ska man gå runt och vara nervös när man istället kan vara lycklig?

Det är precis sådana som du som får förstagångsföräldrar att bli onödigt nervösa.. och du har inte ens barn.