Vi har nyss kommit hem från Öppna Förskolan och Neija har redan däckat i sin säng. Inte så konstigt kanske, med tanke på hur hon har busat där nere. En stund innan sångstunden hittade hon lära-gå-vagnen och den var superrolig! Hon s-p-r-a-n-g runt, runt, runt hur länge som helst. Och folk fick flytta sig fort ur vägen när hon kom farande.

Våran lära-gå-vagn har en broms så den rullar inte så fort och hon får liksom kämpa lite för att få den att rulla framåt. Den här vagnen, nere på Öppna Förskolan hade ingen broms, så hon fick verkligen springa för att hinna med. Men det gick superbra. Hon trillade bara några få gånger, men hon kom snabbt upp på fötter igen och tog ny sats.

Här hemma står hon på egen hand mer och mer, och längre stunder. Hon kan stå vid vardagsrumsbordet och hålla i sig en stund och sedan släpper hon bara taget och står helt själv. Hon är så duktig, våran lilla tjej.
I den här takten så dröjer det nog inte särskillt länge innan hon går.


Neija med sin egen lära-gå-vagn, som hon fick i doppresent av morbror Michael och moster Malin.