En månad kvar till året. Hur kan du redan ha funnits i ett år, älskade barn?
Vissa dagar känns det som att du alldeles nyss föddes och andra dagar känns det som att du alltid har varit här.
Och visserligen är det de dagarna som överväger.
Jag har ofta svårt att förstå att du inte alltid har funnits hos oss, att vi inte alltid haft vårat lilla troll krypandes runt benen.

Men samtidigt så känns det som igår som du såg på mig för första gången, som igår som du bara låg som en liten hög och var ett hjälplöst knyte..

Idag står du upp titt som tätt, du kryper omkring med världens fart, du går några steg varje dag och du tittar medvetet på mig, din mamma, din pappa och alla saker du är ute efter.
Du ropar "Kkaaa" efter katterna så fort de går förbi dig och du lyser upp så fort du ser dina vänner.

Älskade barn. Jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen känner.
Men en sak vet jag.

Jag älskar dig mer och mer för varje dag.

 
Det känns som igår - men samtidigt som om det alltid varit.