Man ska aldrig planera en tidig kväll, för det går alltid åt skogen.

Först var det jag själv som var seg och drog ut på sänggåendet och lagom som jag kände mig redo för sängen vaknade Neija av en ordentlig bajsblöja som hon lyckats styra upp i sömnen. In och byta den, samt smörja in hennes hemskt röda rumpa (hon har haft nåt knas med magen under dagen och den här bajsblöjan var säkert den tolfte idag, mycket tvätt och täta blöjbyten är inget hennes lilla rumpa gillar). Första minuten på skötbordet sov hon nästan mend ju mer jag tvättade och smörjde desto mer vaknade hon och till slut ville hon inte alls somna om.

Så sedan dess har jag nu försökt få henne att somna. Fredrik gav upp när klockan började närma sig 23 - han ska ju jobba imorgon och behöver sömnen "bättre" än jag. Vi har busat, vi har gosat och vi har jagat katterna. Vi har sjungit vaggvisor och vaggat lite men ingenting duger.

Försökte mig på det klassiska knepet att lägga mig på golvet bredvid hennes säng och låtsas sova (har fungerat många gånger förut. Hon liksom ledsnar på att vara vaken eftersom jag ändå inte är det), men inte heller det funkade.

Nu gav jag precis upp. Efter att ha klappat, vyssjat och sjungit en omgång till lät jag henne helt enkelt hållas. Gick ut ur rummet och stängde dörren efter mig. Hon grät och skrek och blev jättesur. Men nu fyra-fem minuter senare är det tyst ifrån hennes rum. Vågar inte säga för mycket än, men jag tror att hon kanske somnade.

Precis när jag skrev detta ("hon kanske somnade") så började hon låta lite igen. Inga tårar och inget skrik men lite gnäll.

Jag avvaktar i en kvart till - sen måste jag sova. Ögonen ramlar ihop och kroppen är helt klart ur fas.

Och nu är det tyst igen..