Min helg hos mormor & morfar
Hej kompisar!
Nu är det jag, Neija, som skriver igen...
Jag har haft en händelserik helg. På lördag förmiddag kom mormor och hämtade mig för att jag skulle få vara på landet i Vilsberga hos henne och morfar medans mamma och pappa skulle passa mina kompisar i Enköping. När vi kom ner till bilen fick jag åka i en sprillans ny bilbarnstol. Mycket mysigare att sitta i än den lilla babystolen jag haft tills nu i mormors bil.
När vi kom fram var vi och hälsade på grannens lilla nyfödda, ja hon har hunnit bli 1 månad, dotter Eva och hennes storasyster Frida. Frida var hos sin morfar så det var bara lilla Eva och hennes mamma Ingrid hemma. Eva bara sov. Kul med någon som heter samma som jag...
När vi varit till grannen gick mormor in för att plocka ur sina matkassar och morfar och jag gungade. Kanske inte blir så många fler gånger i år. Snart kommer nog snön, säger dom. Vet inte riktigt än vad det är, men det ska visst vara nå’t som gömmer allt man ser nu. Gräset och stenarna och sån’t...
På kvällen kom det främmande till mormor och morfar. Först blev jag lite rädd, men efter ett tag så tyckte jag att jag kände dom och då lekte jag med dom också. Fick förövrigt en kramhäst av dom. En häst med långa ben som räcker runt min hals så jag kan kramas med den.
Somnade ganska tidigt och sov jättebra ända tills mormor och morfar skulle gå o sova. Då vaknade jag av att det knarrade i golvet. Det var nästa alldeles mörkt i rummet men jag kunde se att dom var där. Så såg jag att mormors katt, Trisse, låg i min säng och då pratade jag med honom. I två timmar. Vi löste alla världsproblemen, så nu är det gjort...
Se’n somnade vi till slut och sov till klockan sex – fast egentligen var hon bara fem eftersom det blev vintertid inatt. Klockan sju lyckades jag få mormor och morfar upp ur sängen och då gick vi ut med Dizzie. Jag åkte i vagnen – och somnade. Var ju trött efter nattens snack med Trisse.
Idag, söndag har jag lärt mig nå’t nytt. Jag har gått, nåja krypklättrat då, uppför mormors trapp. Flera gånger. Förstår inte varför jag hela tiden hade någon i hälarna. Blev lite störd av det, att inte få va’ ifred, men jag kom upp, och upp och upp – flera gånger. Jippie. Har sett hur de stora människorna bara försvinner uppför den där trämöbeln och nu kan jag följa efter.
Det var min helg hos mormor och morfar.
Hejdå från Neija
Kommentarer
Trackback
