Kvällen fortsatte i samma stuk som eftermiddagen gjort.
Neija ville absolut inte somna, vare sig det var jag eller Fredrik som försökte lägga henne. Vi testade allt, vaggning i sängen och i famnen. Testade att ta upp henne en stund igen för att hon skulle bli tröttare, men det var samma visa när vi la ner henne i sängen igen. Tillslut beslutade vi oss för att ge henne en alvedon och se ifall det kunde hjälpa. Och efter att hon fått den, busat lite till - blivit av med hickan och blivit vaggad ytterligare en gång i famnen så somnade hon tillslut..

Nu kan vi ju bara hålla tummarna för att det kommer tänder snart. Misstänker att det är det som är problemet.
Även om de inte spricker igenom under de närmaste dagarna så är det definitivt något på väg.
För så här svårsövd har hon aldrig varit... inte ens när hon var nykläckt.

Nåja.. måste ju säga att även om jag är heeelt slut nu (herregud så bortskämd man är.. tänk på de som fortfarande inte får sova hela nätter med sina bebisar..) så är det ändå rätt mysigt att vara så "behövd" igen.
Att hon liksom inte kan somna om vi inte är i närheten av henne, om vi inte vaggar henne.
Nu är ju inte det här något som man ska säga för högt, för då kanske hon fortsätter såhär..

Hon är ju en stor tjej nu.. ska väl inte behöva vaggas till sömns varje kväll? ;)