Idag ställde jag klockan på 9 för att jag skulle hinna ringa till BVC under telefontiden. Antog att jag redan skulle vara vaken, eftersom Neija brukar vakna vid 8-8.30 varje dag och att alarmen bara skulle vara en påminnelse. Nu är klockan snart 10 och hon sover fortfarande.

Gun trodde inte att det var falsk krupp, men hon hade svårt att förklara vad det kunde bero på. Såklart.. inte det lättaste när man inte var med när det hände, eller när man får det återförklarat på telefon. Hon skulle be barnläkaren, Katarina, att försöka närvara under vårat inbokade besök på onsdag för att lyssna lite på henne. Kanske får vi aldrig veta vad det berodde på. Gårdagen var iallafall fri från läskiga "anfall". Jag och Fredrik låg och lyssnade och vågade knappt somna inatt. Men det gick bra.

Gun trodde att de andra "problemen": Matvägran/dålig aptit, diarré och tröttheten/sömnen berodde på tänder och att det inte var något att oroa sig för. Jag är dock väldigt nervös inför vägningen på onsdag. Tycker att hon har blivit smalare, men det kan ju även bero på att hon rör sig så mycket mer nu.


Nu vaknar hon.. får fortsätta sen.