I flera dagar har Neija varit superbökig när hon ska äta lunch. Hon börjar äta, typ tre skedar, men sen bara pysslar hon med annat. Leker med stolen, tittar på katterna, smackar och pruttar med munnen.
Piper och gnäller, skriker och bråkar tills hon tillslut blir upplyft ur stolen och får göra något annat - oftast blir det raka vägen till sängen. Jag ger alltså upp. Jag kan ju inte tvinga i ungen mat!

Idag hade jag bestämt mig för att hon minsann skulle äta - och när hon återigen ratade maten så blandade jag ihop en flaska ersättning (som jag VET att hon älskar) och gav henne det istället. Men även den fick jag truga i henne - och trots att jag bara blandade ihop 200 ml så drack hon bara hälften. Och sen fick hon gå ner på golvet, busa lite och sen blev det sängen efter blöjbyte. Och lika glad är hon för det.

Såhär har det alltså varit varje dag i flera dagar. Hon vägrar äta lunch - trots att jag VET hon är hungrig. Frukosten, middagen och vällingen går i precis som vanligt - men hon vägrar lunchen.
Hon är visserligen glad och verkar inte lida särskillt utav det, men hon äter ju redan färre måltider än många andra barn, ska hon börja äta ännu mindre nu?


Förutom att hon skippar lunchen, så har hon väldigt suspekt bajs.
Ena blöjan är full med senapsgul keso, nästa med gröngrå lera och den tredje med hårda kluttar.
Ska barn (som äter gröt, mat och välling) ha så olika avföring - under en dag?

Eller är det ett tecken på något, som jag har missat?
Kan det vara de förbannade tänderna som är på gång på riktigt nu?
Och kan det ha att göra med hennes "matvägran"?