Idag är en sådan där dag då ingenting är bra.
Jag vaknade med huvudvärk och av att Fredrik la ner Neija i våran säng - oäten, obytt och supergrinig.
Sen sa han hejdå och åkte iväg. (Han börjar inte jobba förän 15, men han skulle visst hjälpa någon kompis idag).

Så det var bara att traska upp ur sängen, byta blöja och ge henne frukost.
Hon stortjöt genom hela blöjbytet och frukosten. Det var knappt så att det gick att få i henne någon gröt eftersom hon bara grät och pep hela tiden. När gröten väl var slut (efter mycket om och men) så kröp hon runt en stund på golvet, spydde ett par gånger och bajsade så det sprakade bak i rumpan - vilket resulterade i lite mer gnäll..

Till slut ledsnade jag på pipandet, så jag bytte bajsblöjan och la ner henne i sängen så hon kunde somna.
Efter ca tio minuters skrikande har hon nu skrikit sig själv till sömns (tror jag) efter att jag varit in och vänt henne/gett henne nappen en gång.


Nu är frågan om jag ska försöka börja om den här dagen?
Gå och lägga mig och vakna igen när Neija vaknar efter sin nap.. kanske är vi båda två lite gladare då?