Jag har dåligt samvete..
Hela dagen igår var jag arg, trött och irriterad på Neija för att hon var så gnällig och bökig.
Jag förbannade hennes skrikande och suckade varje gång hon inte ville som jag ville.

Hon hade ju ont. Hon har ont. Mår dåligt.
Och jag var irriterad på henne.

Hon kan ju inte rå för att det gör ont i munnen på henne.
Hon kan ju inte rå för att tänderna är på gång.
Det är ju inte hennes fel att hon skriker.
Vad annat kan hon göra?

Jag skäms.. känner mig som en hemsk mamma som inte förstår.
Som inte tyckte synd om henne utan istället blev galen på henne.

Så jag har dåligt samvete.

Idag vet jag bättre.
Och hjärtat gör ont när jag tänker på hur hemsk jag var.
Min stackars snutta har ont i munnen, vill inte äta och är jättevarm.
Idag tycker jag bara synd om henne - och känner mig hjälplös som inte kan göra något åt hennes smärta.

Förlåt älskling.
Det är inte dig det är fel på - det är mig.
Jag älskar dig - och du får skrika hur mycket du vill!



Du är det finaste jag har och jag ska aldrig mer vara arg på dig. Du är mitt liv!