Efter månader av snurrande, gnällande och kämpande har våran lilltussa äntligen lärt sig krypa - framåt!
Hon har fortfarande halvt släpande ben så egentligen kanske man skulle kalla det åla men hon använder benen alldeles för mycket för att jag har hjärta att kalla det enbart ålning.

Nej, vårat hjärta kryper!
Hon är så duktig!

Första gången var i torsdags (den 3 juni) och sedan dess har hon bara blivit bättre och bättre.
Nu jäklar får vi styra upp barnsäkerheten här hemma. Kontaktskydd ska inhandlas, kattmaten ska få en ny placering och något slags "staket" framför kattlådan ska ordnas.

Snart har vi en liten tös som ränner överallt här hemma.
Love it!