Fredrik jobbar extra ikväll så det är bara jag och lillskruttan hemma.
Hon har precis somnat i sängen och jag försöker bli av med min förbaskade hosta.
Blev ju dyngförkyld lagom till nyår men tackochlov så verkar den vara på väg bort - men hostan sitter ju fortfarande i.
Jag hostar och hostar och ibland blir det så illa att jag nästan vill kräkas..

Usch usch.. hoppas verkligen att det tar slut snart - halsen går ju snart sönder.

För övrigt så är jag supernyfiken på hur det går borta hos Sophie och Stoffe.
Tänker på hur jag själv hade det under mitt värkarbete.
Så länge vi var hemma så var värkarna egentligen inte så jobbiga, men under den sista timmen så ändrade de verkligen karaktär och jag är glad att vi åkte in när vi gjorde.

Åhh.. hoppas verkligen att det är på riktigt den här gången, jag minns hur drygt det var med alla falska alarm.

Jag håller tummarna för er, tjejen.. och önskar dig verkligen all lycka till när (om) det sätter igång ordentligt.
Vi längtar efter er lilla söta - och om vi längtar så här mycket så kan jag bara tänka mig hur mycket ni längtar!