Världens bästa pappa, Fredrik, fyller 26 år idag!
Hurra hurra hurra för våran älskling!
Utan dig skulle vi inte vara en familj.

- Tack för att du ville bli Neijas pappa -

Egentligen inte dagens outfit - men det får gå ändå



   
Snygga skor!



Klänning från Lindex (?) - present från mormor
Det här var dessutom första gången vi använde skor.
Väldigt populärt!

Nu var det länge sen som vi bjöd på bilder härifrån igen..
Har ju tagit en massa bilder de senaste veckorna som jag tänkt lägga upp,
men glömt bort det varje gång.
Så.. Enjoy!


Världens sötaste lilla björnunge!


Så himla gulligt med blöjrumpa.. :)


Vi var på middagsbjudning häromveckan och Neija ville självklart
vara finast i sin nya klänning från Hanna


Och årets (förra årets!) bästa julklapp används flitigt.
Perfekt när man vill slippa kräk och matrester på kläderna.
Gissa vem hon fick den av? ;)

Fick idag reda på att en gammal vän till mig blev pappa på julafton, till en liten tjej.
Visste att dom väntade barn och att de var beräknade i december - men har inte sett någon bebis på webbisar (visade sig att dom födde på Danderyd)
En gemensam vän visade mig bilder och hon är fantastiskt lik honom.
Pappa upp i dagen!

Grattis Johan (och Sandra såklart)!
Att bli förälder är det absolut bästa som kan hända en.

Igår var det som sagt dags för Neijas tremånaders spruta.
Mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, HIB och lunginflammation.
När vi kom dit så var det först vägning och mätning som stod på agendan.
Hela 5800 gram och 58 cm lång är hon nu, våran sessa.

Sen var det dags för sprutan så på inrådan av Gun (vår BVC-tant) så lämnade jag över Neija till Fredrik och själv fick jag bara titta på. Första sprutan gick strålande, hon protesterade lite lätt genom att göra grimaser och pipa lite, men det gick snabbt över. Så var det dags för spruta nummer två (den för lunginflammation) och det var inte alls roligt. Hon pep, grimaserade och grät en skvätt.
Då fick jag ta över och trösta och efter att ha gnytt några gånger extra (som för att säga - "det gjorde visst ont!") så var allting bra igen. Somnade ganska fort i famnen och sen satt vi kvar i ungefär en halvtimme och pratade om lite alls möjligt. Sen gick vi hem, efter ett snabbt besök på apoteket (Alvedon-suppar skulle inhandlas) och ICA (köpte kvällsmat och hyrde film).

När vi kom hem fick hon mat och sen somnade hon.
Fredrik åkte på fotbollsträning och jag passade på att vila lite jag med.
När han kom hem någon timme senare så lagade vi mat och vi hann lagom äta upp den innan Neija vaknade.

Sen började det.
Hon hade jätteont i benen (öm efter sprutorna) och hon bara grät och grät.
Skrek och skrek. Tårarna sprutade och hon ville inte sluta.
Vi försökte trösta och gjorde vad vi kunde för att undvika att komma åt stället där det gjorde ont.
Det gick ganska bra att lugna henne i början, så länge hon inte rörde benen.
Men när man är liten (och inte riktigt har kontroll över ben och armar) så var det ju oundvikligt.
Så varje gång hon sparkade till med benen så började allting om igen.
Tårarna sprutade (både på mig och Neija) och hon hyperventilerade och skrek om vartannat.

Till slut så bestämde vi oss för att prova med alvedon. Så när vi bytte blöja, tog tempen (ingen feber!) och tog på pyjamas så gav vi henne en supp och sedan fick hon sista målet för dagen.
Det var inte det lättaste att få henne att äta eftersom hon bara grät, så emellan två skrikattacker så lyckades vi lura i henne flaskan. Och sen åt hon hela målet utan uppehåll, och det var först när vi skulle rapa som tårarna började igen.

Till slut så verkade alvedonen och hon blev tröttare och tröttare.
Så vi la henne i sängen och fick henne att sova.

Vi hade tänkt se på filmen som vi hyrt men bestämde oss istället för att sova - ifall att hon skulle vakna när alvedonen slutat verka.
Jag kunde inte somna utan låg och lyssnade på varenda litet ljud som hon gjorde, tittade på klockan och hoppades att benen slutat göra ont och att hon därför skulle fortsätta sova även när alvedonen gått ur kroppen.
Till slut somnade även jag och vaknade inte förän åtta imorse när lillskruttan vaknade och började pocka på uppmärksamhet.

När jag kikade över kanten på spjälsängen möttes jag av ett leende och misstänkte att benen inte längre gjorde ont. Och när jag plockade upp henne för blöjbyte så kändes hon inte jättevarm men jag tog ändå tempen för säkerhetsskull - fortfarande ingen feber! Hurra!
Vi åt frukost hela familjen och tittade på filmen vi hyrt.

Resten av dagen har gått smärtfritt, med väldigt mycket sömn för lillans del (tror att hon är lite trött efter allt gråtande igår) och inga tårar alls, men väldigt många leenden! Skönt.
Så nu kan vi lämna sprutorna bakom oss och istället njuta av livet fram tills det är dags för nästa dos (om tre månader)


Men vad ont det gör i ett litet (fortfarande ganska färskt) mammahjärta när dom små har ont.
Jag har tyckt att det varit jobbigt när hon haft ont i magen (pga luft eller liknande) men det här var ju 1000 gånger värre. Usch och fy.
Mit hjärta brast ett antal gånger under kvällen igår.
Tårarna sprutade och jag kände mig totalt maktlös.
Fy!

Nu ska vi fortsätta mysa resten av dagen och imorgon kommer mormor hit och tröstar lite mer.
På fredag är det utgång som gäller och jag längtar verkligen den här gången.
Ska bli sjukt kul!

Istället för en bild (som de andra månaderna) så bjuder jag idag på lite film istället..

Neija älskar solen.. hon kan prata med den hur länge som helst!




Titta på mig, jag sitter helt själv i soffan!

Diskmaskinen är lagad!!


Problemet var en gummisnodd som satt inlindad i pumpen..



- Neija, har du stoppat in en gummisnodd i maskinen?
Det får man inte göra..





Nej.. tror tyvärr inte att vi kan skylla detta på Neija..
om nåt år kanske vi kan misstänka henne.. men nu?
Hmm.. tror helt enkelt att vi får bita i det sura äpplet och
skälla på Fredrik när han kommer hem.. Hehe.

När jag vaknade imorse hade jag en plan.
Planen var att så fort Neija somnat efter frukosten så skulle jag ta tag i detta kaos som vi har här hemma.
Diska, städa, tvätta osv.

Men nu, när hon håller på att somna - så känner jag att motivationen försvann helt!
Fruktansvärt omotiverad till att göra något alls idag.

Det här inlägget är uppdaterat - med bilder och allt!

Lördagen den 17 oktober 2009 gick vi och lade oss strax efter tolv och jag hade jätteont i ryggen. Men eftersom jag hade flängt runt som en dåre med dammsugaren under veckan så tyckte jag inte att det var särskilt märkvärdigt utan tog bara värmekudden under armen och gick till sängs.

Minns inte om jag sov något överhuvudtaget innan jag började reagera på att ryggsmärtan inte var konstant utan att den snarare kom och gick.. med ganska jämna mellanrum.
Misstänksam som jag var (efter flera veckor med förvärkar) så gick jag upp för att börja klocka det jag då trodde var vanliga förvärkar som snart skulle gå över.

Klockan var nu ca fyra, halv fem på morgonen den 18 oktober 2009 och jag minns att jag kände mig riktigt trött på att ha förvärkar och jag hoppades att det var på riktigt.
När timern visade att värkarna kom med ca 4-6 minuters mellanrum och höll i sig i ca 30 sekunder vardera så började jag förstå att det faktiskt var riktiga värkar jag satt och klockade. Så jag började knata runt i lägenheten för att snabba på det hela (man har ju läst om att man ska röra sig). Nu började det dessutom bli svårt att sitta still när jag fick en värk. Efter en stund så avtog det lite och nu visade timern på 5-7 minuters mellanrum istället.

För säkerhets skull så hoppade jag in i duschen för att se om det avtog helt (som förvärkarna brukade göra). Passade på att tvätta håret och ta bort sminket från dagen innan. Minns att jag tog ganska lång tid på mig och att jag blev besviken för att värkarna avtog. Kom inte lika tätt och höll inte i sig lika länge. Men några minuter efter att jag kommit ut ur duschen så började de komma tätare igen. Började klocka igen (var ju lite svårt att klocka under tiden som jag duschade) och mycket riktigt, nu visade timern ca 4-5 minuters mellanrum.

Någonstans här fick jag för mig att blogga och kolla Facebook, så tack vare det vet jag att klockan är ca 06.45. Hittills hade jag låtit Fredrik sova eftersom han druckit vin kvällen innan och behövde all sömn han kunde få. Men nu gick jag in, väckte honom och förklarade att det nog var på gång och att vi inte skulle åka till Stockholm som vi hade tänkt.
- Är det dags nu? Ska vi åka in?
När jag förklarat att det inte var någon panik men att vi nog inte skulle ut och flänga utan vara beredda på att det nog kan vara bebis på gång så frågar han om jag har ringt till förlossningen, vilket jag inte hade gjort – så han säger åt mig att göra det och avslutar..
- Får jag sova en timme till?

Så jag går (läs: vaggar) tillbaka ut i vardagsrummet och ringer förlossningen. Nu är klockan strax efter 07.00. En supertrevlig kvinna svarar och frågar hur tätt värkarna kommer och hur intensiva dom är, hur ont det gör osv. När jag förklarat hur det ligger till så säger hon lättsamt
- Det är du som bestämmer, hur ont gör det? Vill du komma in på en gång?
- Nej, nej.. så ont gör det inte. Jag kan vara hemma ett tag till.
Och med det så lade jag på luren och fortsatte vagga runt i lägenheten.

Ca tjugo minuter senare kryper jag ner bredvid Fredrik i sängen. Nu började värkarna göra ondare och jag kände att jag behövde hans stöd. Vi ligger kvar i sängen och pratar mellan värkarna, som kommer med ca 3-4 minuters mellanrum nu och håller i sig i ca 40-45 sekunder. Efter ett tag börjar jag gråta när jag får en värk och då börjar Fredrik förstå att det verkligen är allvar. Han slänger fram handen och upprepar ett och samma ord. - Andas, andas.. glöm inte att andas.

Nu vill jag inte ligga ner längre, så vi går upp och jag försöker få på mig lite kläder (har fram tills nu gått runt i handduk sedan duschen) och nu gör värkarna riktigt ont. Till slut bestämmer jag mig för att jag vill åka in. Så Fredrik äter lite frukost (jag försökte äta, men det gick inte) medans jag ringer förlossningen igen. Kvinnan som svarar nu är inte alls lika trevlig som den första men efter att jag fått en värk i örat på henne så går hon med på att vi kommer in.

NU börjar jag packa väskan.. haha
Babyväskan var redan klar sedan några dagar men att jag skulle packa min egen väska hade jag inte riktigt tänkt på ännu.. (det var ju trots allt tre veckor kvar tills det var dags)
Men vi slängde väl ihop lite saker, och Fredrik hjälpte mig ta på strumporna innan vi tillslut kände oss klara för att åka. Fredrik slänger på sig väskorna och tar bilbarnstolen i ena armen och mig i den andra och så beger vi oss mot bilen.

Halvvägs till bilen så måste jag stanna för att jag får en ordentlig värk.  Nu först börjar jag bli lite nervös.. vad har vi gett oss in på?



När vi kom in till förlossningen är klockan ganska precis 8.45 och vi blir visade in till ett undersökningsrum där de kopplar på CTG-apparaten på magen för att mäta värkar och bebisens hjärtljud. Innan de kom in och kopplade på alla grejer så gick jag på toaletten och då lossande slemproppen – där och då, inne på förlossningen!

Fredrik tyckte att värkmonitorn var väldigt rolig eftersom han kunde se innan värken kom att den var på väg. Det hjälpte ju inte mig det minsta dock, eftersom han är så kass på att dölja saker så jag såg ju direkt på honom när en värk var på gång. Blev med andra ord inte så mycket vilande emellan värkarna. Nu låg dom på 3-4 minuters mellanrum och höll i sig i ca 45 sekunder.

Efter ca fyrtiofem minuter kommer barnmorskan in och konstaterar att värkarna kommer ”som de ska” och hjärtljuden ser bra ut, så då var det bara gynundersökningen kvar. Satan vad ont det gjorde!
- 4 cm öppen, då har du jobbat på bra där hemma!

Så vi fick kläder som jag kunde byta om till (supersexiga nättrosor och urtvättad skjorta) och sen blev vi visade till ett förlossningsrum.
(Härifrån och framåt har jag dålig koll på tider osv. så framöver använder jag mig av förlossningsjournalen.)


10.00 Har vi kommit in på rummet och jag har provat lustgasen. Ganska snabbt konstaterar jag att det inte var något för mig. Jag gillade inte att jag blev ”lealös” i benen och att jag inte hade kontroll på situationen.

11.00 Får jag prova varma kuddar. Jag hade ju sådan förbaskad ryggvärk hela tiden, kändes ungefär som att hela ryggen skulle gå av på mitten. Dom hjälpte ganska bra, men kallnade rätt fort också. Inte för att jag egentligen märkte av det. Jag hade fullt upp med att andas igenom varje värk.
Spenderade ganska mycket tid på bollen, provade även gåstolen – men eftersom att ryggen gjorde så himla ont så gick det inte att gå runt. Bollen blev min bästa vän under förlossningen!

11.30 tog de hål på mitt fostervatten som ännu inte hade gått, i förhoppningen om att jag kanske skulle öppna mig mera. Var fortfarande bara öppen 4 cm när de tog hål. Men inom ca femton minuter så var jag öppen 6 cm och efter det så gick det bara rakt fram.

12.30 var jag öppen 8 cm och då hade jag lämnat bollen för en stund och provade istället att ligga på sidan i sängen samt stå på alla fyra (med en saccosäck att lägga tunga magen i)

Strax före 13.00 var jag öppen 9,5 cm och nu gjorde det riktigt ont och började bli jobbigt.
13.30 försökte de få mig att kissa, men det var totalt omöjligt, det gjorde alldeles för ont, så tillslut så tappade de mig på urin.

14.00 Fortfarande öppen 9.5 cm och jag provar alla ställningar som finns. På knä, halvsittande, på sidan med ena benet uppe, bollen osv. osv.

Här minns jag att de pratade om att huvudet låg snett och det var nog därför som det inte hände så mycket. Det hade liksom fastnat lite i ett läge och ville inte ”ramla” ner. Det mesta av vad de försökte förklara och berätta för oss nu fick Fredrik lyssna på och sen återberätta för mig, för jag hade ledsnat på sköterskorna (eller egentligen mest på att inget hände – så jag ”gick in i mig själv”)

Sista gången de kom in och tittade till oss (innan själva förlossningen) hade jag så fruktansvärt ont i ryggen så en av barnmorskorna tog sin knytnäve och pressade in den i mitt ryggslut under värkarna – och det var helt sanslöst skönt!  Då fick jag även värkstimulerande dropp för att det skulle komma igång lite. När hon sen skulle gå så minns jag att hon pratade om att de skulle komma in och göra en ny undersökning (för att se hur mycket öppen jag var) kl. 16.30.
Och den tiden etsade sig fast i mitt minne.. då stod jag på knä i sängen, med saccosäcken fasttryckt mot ryggstödet, armarna över kanten och med blicken på klockan.

Den sista tiden var riktigt jobbig, tror att jag småkrystade vid varenda värk vid det här laget, minns att jag sa åt Fredrik ett antal gånger att nu får de ta ut ”den”, nu orkar jag inte mer osv. 
Men jag orkade.

Klockan blev 16.30 och barnmorskorna kom in för att göra undersökningen. Vände mig till rygg, halvsittandes och lyfte upp mina knän närmare kroppen..
Jag funderade inte så mycket på det utan fortsatte kämpa med mina värkar. Att Fredrik började trycka ner hakan i bröstet på mig eller att alla barnmorskorna stirrade rätt in i härligheten och fortsatte pressa upp knäna reagerade jag knappt på.

Inte för än ca tio minuter senare då jag frågar rakt ut
- Är den på väg ut? Ska jag krysta? Ska den ut nu?

Jag tog i allt vad jag hade, och använde mina sista krafter – det gjorde så fruktansvärt ont när huvudet skulle pressas igenom och inte blev det bättre för att värkarna avtog i slutet. Strax före sista krystvärkarna så sköt de i mig ordentligt med värkstimulerande dropp för att jag skulle få lite extra hjälp på traven – och det funkade!

16.51 föddes hon – vårt lilla mirakel.
Vår lilla Neija.
3810 g och 49 cm lång.
Huvudomfång: 36 cm
Apgar: 9, 10, 10

 

12 timmar efter att jag känt av första värken hemma.
9 timmar inne på förlossningen.
20 minuters krystvärkar.
(Varav tio jag inte förstod vad som pågick)

Utan smärtlindring.

Vill jag göra det igen?


Absolut!

Vad roar man sig med när man inte kan sova?
Jo, man skriver en förlossningsberättelse..

Tänk att man har så bra minne ändå..
Det är ju trots allt tre månader sedan.


Om det är någon som är intresserad av att läsa den så säg till..

Sådär!

Då var årets Sälen resa bokad.
Den 19 december åker vi upp i fyra dagar.
(ja, det kan verka knasigt att boka en resa nästan ett år i förväg - men va tusan!)

Sophie, Stoffe och Nowalie, Niclas, Sara och Tuva, Jag, Fredrik och Neija samt Jenny och Johan.

Vi kommer ha kalaskul!

Vi har fått ytterligare TVÅ tillskott i bekanskapskretsen.


Den 6 januari föddes Ellie - Robin (Fredriks fotbollskompis) och Annas lilla dotter. Grattis till er!!


Och IDAG (kl. 06.03) föddes hon äntligen.
Chippen och Cissis lilla pudding - som vi har väntat!
BF 29 december 2009
Men lilltjejen ville inte vara sist utan höll sig krampaktigt kvar ända tills idag.


Lilla Trille på mammas bröst

Vi säger grattis till er också och hoppas att ni alla mår bra, och att vi får träffa underverket snart.
Neija är supernyfiken på sin nya kompis!

Fantastiska Sophie har (som alla vet) kämpat i flera veckor med hemska förvärkar och diverse andra problem. Men hon har hållit humöret uppe under hela tiden, och fortsatt med sitt dagliga liv.
Under tiden som hon var hemma och inväntade starkare värkar var hon tillochmed ute och mockade åt sin häst!
Jag är djupt imponerad, tjejen!

Till slut, på exakt rätt datum den 8 januari, kl 03.12 , tittade hon iallafall ut, den lilla söta.
Jag och Sara spenderade ju (som ni också redan vet) hela natten i väntrummet och fick därför se henne bara några timmar efter att hon var född.
En stolt mamma och pappa lät mig ta en bild på underverket.


Den lilla söta Nowalie på mammas bröst.
Bara några timmar gammal..


Webbisbilden
Absolut sötaste bebisen som föddes den natten.




Idag var vi ute och hälsade på den nya lilla familjen.
Niclas, Sara och Tuva var också med och vi spenderade några timmar där och fikade samt pratade förlossning, smärtlindring, barn osv.. Vad karlarna pratade om har jag ingen aning om.. haha. :)
Supermysigt litet hus med en massa hagar utanför - AVUNDSJUK? JAAA!

Neija, Tuva och Nowalie kommer bli bästaste bästisarna.. om några månader sådär..
Eller hur tjejer? :)

Vill inte skriva för mycket eftersom mamman i fråga ännu inte själv uppdaterat sin blogg.
Men jag måste skriva en sak..

Hon är gudomlig!
GRATTIS GRATTIS!! 

Kalla oss gärna knäppa men jag och Sara kommer inom en timme att bege oss mot Akademiska Sjukhuset och förlossningen - för att invänta bebis, samt lämna en nougat-leverans till den blivande och hårt kämpande mamman.
Vi är alldeles för nyfikna för att sitta hemma och vänta..




Pga detta så får svaren från frågestunden vänta tills imorgon..
Tur för er som ännu inte hunnit ställa alla frågor ni har.. hehe. ;) (önsketänkande)

...glöm inte frågestunden nu!

Lycka till nu raringar!
Vi tänker på er och skickar mentala hejarrop!



Snart är hon här, puddingen vi alla har väntat på i nio månader. :)


Snart är magen ett minne blott och istället har ni eran dotter!

   
Pussas på händerna, en tass på magen och en under fötterna


Puss puss


- Hej kompis!

Helt på egen hand (läs: med hjälp av den här sidan) kom jag på hur jag skulle
lägga in ett videoklipp på Neija när hon leker i babygymet..

Nästan hälften av alla bloggar jag har läst idag har startat en frågestund dagen till ära.
Jag kände mig lite inspirerad och tänkte därför att jag också skulle ha en..
(Dessutom måste jag ha något som får mig att tänka på annat än Sophie ett tag.. hehe)

Nu vet jag förstås inte om jag har den mängden läsare eller om ni är särskillt nyfikna.
Men den som frågar får svar.

Så.. fire away!

Fråga vad ni vill, hur mycket ni vill och om precis vad som helst - jag svarar på allt!



Sammanställer ett svarsinlägg ikväll.

Topcom Kidzzz Baby Viewer 2500

Vad hände med vädret??

Nyss var det ju perfekt väder för den lilla söta att komma till världen i.
Sol, lagom kallt och små snöflingor som ringlade ner från himlen..

Och nu när jag tittade ut..

...SNÖSTORM!
Visserligen fortfarande sol men..


bilden lånad härifrån


Whatta??

Neija provar jeans för första gången.
Hittills har vi bara använt mjukisbyxor.


Att modella på pappas bröst är inte det lättaste


Men en riktig modell kan ju posa under vilka omständigheter som helst.


Och ett litet gympass på det..

Vaknade till samma syn som vanligt imorse.
Neija ligger nere i fotändan och pratar med babycamen och så fort jag tittar ner och möter hennes blick så får jag världens leende tillbaka. :)
Tänker hon vara så glad varje morgon så får hon gladeligen ligga i fotändan och sova. Hehe.

Gick upp och fixade mat, till både Neija och djuren. Efter blöjbyte och påklädning så blev det frukost för Neija.
Fredrik kom upp några minuter senare och bytte av mig, så tog jag istället ut Eja på en morgonpromenad.
Det blev ca 20 minuter - ganska skönt faktiskt. Solen sken och små små snöflingor föll från himlen
Kändes ju ruggigt skönt att det inte var iskyla idag igen.

Kommer in, och slår mig ner i soffan med datorn för att kolla läget hos Sophie.
Och där har det hänt grejer minsann!
Vattnet gick inatt och imorse satt hon och klockade värkar, enligt sista inlägget så hade dom fått tid för bedömning kl 10.30..
Det är nu en timme sedan och jag är supertaggad.
Så fruktansvärt nyfiken.. och håller alla tummar och tår jag kan för att allt ska gå bra så att den lilla söta tittar ut snart. Vi längtar så efter henne!
Vi önskar er all lycka till tjejen!!

Neija fick mat vid halv tre - innan vi åkte till gammelfarmor och firade hennes födelsedag (som egentligen är imorgon, men eftersom det var röd dag så passade det bättre att fira idag då hela familjen kunde vara med)

Hon sov hela vägen (ca 15 minuter) i bilen på väg dit, men sen var hon vaken under hela besöket, (förutom en liten powernap under middagen). Vi åkte därifrån när klockan började närma sig halv sju vilket innebar att det strax var dags för mat igen.

När vi kom hem, gick jag ut med Eja och Fredrik gick upp och gav lillstrumpan mat.
När klockan var åtta var hon färdigäten, så vi lade henne i babygymmet en stund medan vi satte igång en film och gottade ner oss i soffan med chips och dip.

Neija låg säkert i babygymmet i 40 minuter och skrattade, pratade med och boxade på figurerna innan hon ledsnade och då lade vi henne bredvid oss i soffan för att sova..
(eftersom klockan var så lite så skulle hon ändå äta en gång till innan läggdags och då kändes det onödigt att bädda ner henne i sängen redan)


...


Nu är klockan 00.55 och hon har fortfarande inte vaknat för att äta det där sista målet vi trodde hon skulle vilja ha. Så här sitter vi - och velar mellan att väcka henne och "tvinga" i henne mat innan vi går och lägger oss, eller sitta vakna tills hon vaknar och blir hungrig på egen hand
(vilket skulle kunna vara om tre minuter eller imorgon bitti)

Hur gör man?
Känns ju taskigt att väcka henne när hon sover så gott, samtidigt som vi inte orkar vara vakna hela natten utifall hon skulle vakna.
Jag menar, hon skulle ju lika gärna kunna ha somnat för natten nu..
Med tanke på hur lite hon sov mellan tre och sju målet så förstår man ju att hon är trött..

Hur skulle ni ha gjort?

Fredriks pappa


Fredrik


Neija


Nog syns det iallafall vem det är hon brås på?

..möts vi av den här synen


I huvudänden av sängen är det tomt..
Var är Neija?


Jaså.. där nere är hon..


- Hihihi

Ja, hon är ju glad iallafall, alltid nåt
Busunge :)

Tänk att det var just du som låg i min mage.
Tänk att det var just dig jag längtade efter att få pussa på.
Tänk att det var just du som var vårat mirakel.

Jag älskar dig, Neija.
Du är det finaste som finns.

Mamma & Pappa ♥ Neija

Asfräsch stuga, inkl barnstol, barnsäng och liftkort för tre dagar veckan före jul 2010 för ca 3000 spänn per par!

TAGET!


Så.. bokas i slutet av veckan?

Jag lovade för länge sedan att jag skulle lägga upp en bild på Neija när hon log.
Först igår lyckades jag faktiskt ta en bild på det.. :)



   



Att ett tandlöst leende kan vara så vackert egentligen?

Vi är hundvakt åt våra vänner och Neija är väldigt nyfiken på sin nya kompis




Tror nästan att vi måste skaffa hund... *blink blink*

Årets nyår firades tillsammans med Niclas, Sara, Tuva, Stoffe, Sophié och Johan.
Vi åt trerättersmiddag och snackade en massa strunt.
Skålade i champagne på balkongen på tolvslaget och såg ut över Uppsala och alla fyrverkerier.
Tack för en toppenkväll. Här kommer lite bilder från kvällen.


Tre timmar före gästernas ankomst var jag och Neija såhär piffiga för fest!


Gudfadern Johan var mysig att sova hos.
Är det bara jag, eller känns vänsterarmen läskigt böjbar?


Tuva var fin i sin guldklänning och söta napp


Hela familjen Lager-Åhs
Niclas, Tuva och Sara


Vackra Sophié med den lilla söta i magen.
Vi längtar efter dig nu, lilla vän, kom ut!!


Blivande föräldrarna fick låna båda barnen för att öva lite.
Tre sekunder senare slockande Neija så Sophie gjorde ett kanonjobb


Snart, snart kommer eran lilla pudding tjejen.
Neija längtar efter sin nya kompis


Lite senare på kvällen blev några i sällskapet lite trötta.
Fredrik däckade, Sara vilade mest i väntan på taxin.

Hur kommer det sig att det alltid blir så mycket glas?
Varför använder man inte samma hela kvällen liksom?


Tuva blev också lite trött och somnade mitt i leken under babygymet


När man frivilligt tar ett sådant här kort på sig själv,
så får man räkna med att det visas för omvärlden.
Niclas var också lite.. ehm.. trött. Haha.


Återigen, tack för en toppenkväll, vi hade riktigt roligt
Nästa år intar vi fjällvärlden!

Januari
Nyförlovade och lyckliga invigde vi med spänning det nya året.

 Föga anade vi att vi skulle avsluta det som föräldrar.

Fredrik fyllde 25 och vi började prata om att köpa bil.
Jag började på mitt nya jobb som möbelmontör på IKEA.

Februari
Jag jobbade vidare på IKEA och trivdes utmärkt.
Vi åkte till Sälen och spenderade en fantastiskt rolig vecka där med goda vänner.


Vi firade Alla Hjärtans Dag och "tillverkade" Neija (åtminståne om man ska tro på ultraljudet)
Den 24 februari förändrades våra liv för alltid då vi gjorde det första testet och det visade ett svaaagt plus, vilket fick oss att rusa till affären för att köpa ytterligare ett.
Dagen efter fick vi det slutgiltiga beskedet.
Jag var gravid!!

Mars

Var på Viggos dop - där Hanna redan skvallrat för sin familj om våran underbara nyhet.


Vi köpte våran fantastiska bil!

Var på inflyttningsfest hos min syster och försökte dölja den lilla magen
(som jag då tyckte var gigantisk)
IKEA-projektet avslutades sista mars.

April
Blev arbetslös för första gången i mitt liv.
Jag och Fredrik åkte upp till Sälen igen för att fira påsk.

I slutet på april berättade vi även för våra familjer att det skulle komma en liten bebis i november.

Maj
Hjälpte min bror och sambo att renovera deras kök


Tuva Lager Åhs föddes den 21 maj, 3333 gram och 51 cm lång.

Jag fick tag på ett nytt jobb, på ICA i Örsundsbro.

Magen började synas på riktigt.


Juni
Vi gjorde ultraljud den 5 juni och fick se vårat lilla mirakel för första gången.


 Tänk om vi vetat att det var just du, Neija, som låg där inne.

Jag fyllde 23 och vi firade midsommarafton ute hos Fredriks föräldrar med goda vänner.

Juli
Var på Britney Spears konsert och Neija sparkade som en galning hela konserten igenom.


I slutet av juli tog vi vårat pick och pack och åkte på husvagnssemester tillsammans med Niclas, Sara och Tuva.


Augusti
Sommaren lider mot sitt slut och inga kläder passar längre..

Magen börjar bli riktigt stor nu, och jag längtar efter att få kortare pass på jobbet.

September
Magen växte och det blev tyngre och tyngre att jobba, trots mina korta pass.

Började bli mer och mer säker på att jag inte skulle gå hela vägen till november.

Oktober
Första helgen var vi på Mickelsmäss. Var ganska tungt att gå runt med stora magen.
Jag gick hem från jobbet tidigare än tänkt. Slutade jobba den 15 oktober och såg fram emot tre veckors lugn och ro innan bebis skulle komma. Alla vet ju hur det gick med dom tre veckorna.

Vi var på Tuvas dop den 17 oktober och tog fina magbilder samma kväll.


Den 18 oktober kl 05.00 började värkarna och 12 timmar senare kom våran älskade Neija till världen.


Livet skulle aldrig bli sig likt igen - utan tusen gånger bättre!

November
Dagen då Neija skulle ha kommit kom och vi var så lyckliga att hon redan var här.


Neija blev en månad - tiden gick så fort!

December
Neija blev två månader och vi firade vår första jul som en "riktig" familj.



Årets nyår firades tillsammans med fantastiska vänner och barn.
Nu väntar vi med spänning på de bebisar som ännu inte ploppat ut i våran bekanskapskrets.
Chippen och Cissi (BF 29 december 2009) och Stoffe och Sophie (BF 8 januari 2010)

2009 har varit det absolut bästa året i mitt liv - och jag garanterar att 2010 kommer bli ännu bättre!
Tack till alla er som var med och bidrog till att förra året blev så bra det blev.
Och TACK älskling för att du gav mig Neija!
Ni är det bästa jag har!!