Idag har det varit en riktig oggar-dag.
Tårarna har sprutat för olika anledningar (som jag inte tänker skriva här) och tankarna har gått i många banor.
Jag har varit sur och grinig och på dåligt humör och jag tror att det har gått över på Neija som har varit en riktig surunge. Gnällt och ynkat och varit allmänt jobbig hela dagen.

Nu har hon dock sovit i snart två och en halv timme och under tiden har jag fått massor gjort.
Jag har ringt en massa samtal - viktiga sådana - och fått svar på många frågor.
Imorgon ska jag ringa ett samtal till och sedan invänta ett brev som sedan ska skickas vidare och förhoppningsvis resultera i ett positivt besked som kan komma att förändra mycket, framför allt här hemma.

Det skulle vara så himla skönt om det blev en positiv förändring, så man kanske kan börja leva igen.
Det handlar som ni säkert förstått om pengar..
Förr har jag aldrig tyckt att pengar varit ett problem.
Inte så att jag är ekonomiskt oberoende eller att jag haft pengar som gräs eller så, men det har aldrig känts jobbigt att leva efter mina tillgångar.

Nu känner jag inte att jag lever alls.
De ynka kronor jag får i föräldrapenning går raka vägen in på kontot och sen ut - till räkningar osv.
Men sen då?
Att kunna unna sig en kaffe på stan, eller att spontant gå och handla?
Man blir inte direkt rik på att vara mammaledig - det kan jag ju tala om.

Men, men.. nu har jag iallafall fått svar på hur jag ska lösa mitt problem och förhoppningsvis tycker Försäkringskassan att jag är värd liite mer pengar.
Jag har ju trots allt jobbat sedan jag var 16 år gammal, så lite mer än vad jag får nu borde jag iallafall få?

Anyway..
Det kanske var tur att det blev en oggar-dag idag. Och det kanske var tur att jag blev sur och grinig för annars hade jag väl aldrig tagit mig i kragen och ringt runt till alla dessa personer.
Behövde helt enkelt en spark i baken och idag var den sparken mitt dåliga humör..

Nu vaknar prinsessan och mitt humör börjar bli bättre..
Förhoppningsvis märker hon det också och så är hon lite "snällare" mot sin mamma resten av kvällen.
För övrigt så kan jag tala om för er som inte har egna barn (och hålla med Spiderchick) att det är VÄLDIGT svårt att vara arg på en liten människa som avfyrar den ena charmoffensiven efter den andra..