Hela dagen igår, torsdag, hade vi besök av min allra bästa vän - sedan (snart) nio år.
Det blev massor med mys för henne och Neija - som inte träffats sedan Neija bara var en liten parvel.
Och när Neija sov blev det massor med prat och skratt och diskussioner för oss.

Gud så jag saknar henne, jämt. Vi är ju för tusan hemma båda två. Jag är mammaledig och hon pluggar hemifrån. Ska det verkligen vara så JÄKLA svårt att styra upp träffar lite oftare?
We suck. Men det underbara är att vi inte behöver det egentligen för att veta var våran vänskap står.

Nio år tillsammans. På och av.
Vi har haft år då vi setts i stort sett varje dag. År då vi knappt setts alls men pratat i telefon som galningar och år då vi knappt hörts eller setts alls. Men våran vänskap är precis lika stark ändå.

Vi kommer alltid att ha varandra. Genom vått och torrt.


Unga och oskyldiga (typ 2003?)


Lite äldre och mindre oskyldiga, Hanna är gravid med andra sonen Viggo här. (2008)



Jag skulle säkert kunna leva utan dig - men jag vill helst inte!

Jag älskar dig, princess!




Och nu har jag en anledning till att presentera min underbara Hanna för världens goaste Sophie också.
Och jag hoppas att vi tre kommer att spendera mycket tid tillsammans, alla tre.