Gick och la mig för mer än två timmar sedan, men trots att jag läst ut 1½ bok (Kulla Gulla - ni som inte läst - gör det!) i ett försök att trötta ut huvudet tillräckligt mycket för att somna, så är jag klarvaken nu när klockan passerat midnatt.

Huvudet går fortfarande på högvarv och tankarna snurrar värre än en flygplansmotor.
Irritationen och stressen gör sig påmind sådana här kvällar och trots att jag fick ogga av mig länge för världens bästa Sophie så känner jag mig fortfarande helt galen!

Hur ska vi hinna med allt? Och hur ska vi göra?
Förhoppningsvis kommer helgens hemliga uppdrag ge oss (eller åtminståne delar av oss) en spark i baken så att vi förstår allvaret i vad som komma skall.


Sitter för tillfället och pratar med bästa vännen Hanna på Facebookchatten (som för övrigt är kass, under all kritik) för att försöka lugna och stödja henne nu när stora (lilla) pojken Leo är på sjukhus för ett skrubbsår som blivit infekterat och svullet - och allt detta bara för att dagispersonalen inte varit uppmärksamma.

Huh.. Det får en ju inte direkt att känna sig lugnad i tanken på att Neija snart (förmodligen) ska in på dagis.


Jag tänker på er hjärtat, alla fyra! ♥
Och hoppas innerligen att det räcker med första etappen.