Vi är verkligen sämst! Försovit oss såklart. Skulle ha varit påväg redan vid det här laget, men Fredrik ligger fortfarande i sängen och drar sig och jag sitter här. Suck. Att vi aldrig lyckas med någonting när vi inte har "väckarklockan" (=Neija) hemma.. Galet!

Igår kväll, efter att mamma åkt hem med Neija med sig, så kom Fredrik hem från jobbet och körde mig till Akkis innan han själv åkte iväg på fotbollsmatch. Jag hälsade på bästa vännen Hanna och sonen Leo som ligger på barnavdelningen där efter att Leo fått operera handen. Spenderade ungefär 3½ timme där och pratade. Försökte få Leo på bättre humör - inte lätt när man är liten och "hjälplös".. En väldigt trevlig och mysig kväll - dock under lite tråkiga omständigheter - men jag hade iallafall mysigt.

Hela tiden medan jag satt där och såg lilla, som inte är så liten längre egentligen, Leo så tänkte jag på allra första gången jag fick se honom. På samma sjukhus - 5 år tidigare. Lillprinsen. Alldeles färsk och jätteliten.
Tänk att han har blivit så himla stor?! Tänk att tiden har gått så fort!


Världens finaste kille gör peace-tecken, 2 månader


Leo, 4 år, hälsar på i Fjällnora.


Nej, nu ska jag sparka upp min karl, se till så att vi får i oss lite frukost och sen bär det av.
Sen blir det kräftor för hela slanten. Saknar mitt troll!