En solskenshistoria det är
att Neija på sina egna ben nu bär
Hon skrattar o gråter om vartannat
men hela världen kan ju ej på två ben stannat
Varför är det så svårt att gå
säger lilla Neija då
kan det va den stora gravitationen
eller något i ekvationen
hur som vill jag gå o springa kunna
varför är annars benen på mig så tunga
fötterna väl en uppgift har
kanske ska jag springa till min far
eller vill de jag ska promenera
nej jag tänker de är av lera
o så får de vila stilla lite till
ända till jag bestämmer att jag vandra vill...


Hur fin var inte den här? TACK älskade mamma.