Jag börjar tro att alla dessa utvecklingsstadier och nya lärdomar hänger ihop.

Som Neija tillexempel.
Lagom som hon började visa tecken på separationsångest så lärde hon sig krypa - ordentligt och fort.
Och på så sätt behövde hon ju aldrig vara ensam, eftersom hon alltid kan förflytta sig dit vi är.
Smart!

Sen nu när hon oftast blir smått gnällig när hon ska sova, och man liksom låter henne hållas några minuter - (SO SHOOT ME!) - så lär hon sig säga "mamma" och "pappa".
Tror ni man kan låta bli att gå in till henne då eller?


"uhhuuhhuhhh...uuuäähhhh...mamma....uhuhhhhuuuhhh....uuäääähhh...mamma.."


JÄTTELÄTT ATT IGNORERA.. haha!



"Hehe.. med mitt nya trumfkort kommer mamma och pappa alltid rikta all uppmärksamhet mot mig.. hehe"