Inte en tår har fallit från Neijas ögon under dagen och ändå har hon sprattlat som en tokig.
När hon vaknade efter första napen så var klockan runt ett och det var dags för lunch.
Än så länge verkade hon varken ha ont eller ha feber, var inte det minsta varm, så vi skippade termometern.
Åt maten och sen myste vi en stund i soffan innan vi förflyttade oss till sovrummet och sov vidare, båda två.

Nu är klockan efter fem, Fredrik har kommit hem och hon har fått middag.
Ännu ingen feber eller onda lår. Framförallt inte i den utsträckningen som sist, då hon skrek som en stucken gris varje gång hon rörde på benen. Nu piper hon till någon gång när man kommer åt stickhålen.

Vi håller tummarna för att det fortsätter så..