Vi vaknade strax efter åtta imorse och gick upp och åt frukost. Världens gladaste unge mötte mig i sängen.
Sen när hon ätit upp så klädde vi på oss och begav oss mot BVC för att ta sexmånaders-sprutorna.
Fredrik mötte oss på plats och 20 minuter efter utsatt tid fick vi komma in.

Först klämde, kände och lyssnade barnläkaren på henne och tyckte att allt såg bra ut.
Sen vägdes hon och mättes. 7545 gram och 64,5 cm lång!
Sen fick vi klä på henne igen och göra oss beredda på sprutor.
Fredrik satte sig ner med henne i knät och jag gjorde mig redo för att trösta när det var över.
Neija sken som en sol åt både Gun (vår BVC-tant) och Katarina (barnläkaren) och skrattade och flörtade med dom.
Och så stack dom henne - och leendet byttes ut mot tårar och ledsna miner.
Jag fick ta över och ganska fort slutade hon gråta - precis som förra gången så pep hon några gånger extra, som för att förklara att det minsann visst gjorde ont! Sen klädde Fredrik på henne och under tiden fick vi en ny tid till åttamånaders vägning.

Pratade även lite angående mat. Om huruvida Neija äter för lite eller inte.
Dom reagerade båda två på att hon bara åt fyra gånger om dagen men ändå var nöjd.
Men sen när jag förklarade att maten bestod av gröt till frukost och sedan tre flaskor med ersättning så förstod dom vad det berodde på. Ersättningen är ju så mycket mer mättande än mat och därför ska vi nu ersätta så många flaskor som möjligt med mat istället. Och ge ersättning/välling bara på kvällen. På så sätt borde hon nog börja äta oftare och det skulle vara bättre för henne. Så det blir till att laga ordentlig mat (som även Neija kan äta) och köpa hem lite fler barnmatsburkar att testa med. Hur mycket hon än tjatar efter flaskan så ska vi försöka ge henne vanlig mat istället. Idag, dock, kommer hon att få flaskor som vanligt.

På vägen hem så somnade hon i vagnen, och det var knappt att hon vaknade när jag klädde av henne för att sedan bädda ner henne i sängen. Tröttgumman. Så nu sover hon och jag hoppas att hon sover så mycket som möjligt idag. Ska ta tempen på henne när hon vaknar sedan och se om det är någon feber. Är det ingen feber men hon skriker som en stucken gris så får hon en alvedon före lunchen. Eventuellt tar vi en promenad för att få henne att ligga stilla så mycket som möjligt. Är hon hemma och vaken vill hon väl krypa och stå som vanligt.

Gissar på att bloggandet kommer vara rätt så dåligt under dagen.. tårarna kommer väl spruta både på henne och mig. Hoppas ni har överseende med det.