Tuttstopp

texten lånad från www.niomanader.se

"Amning är det som föräldrar brukar fundera och fråga allra mest om. Många har förväntningar som kanske inte alltid stämmer med hur amningen faktiskt fungerar. Jag är själv kritiskt till den svenska amningshysterin och det kanske avspeglar sig i det jag väljer att skriva på denna sida.
Jag tycker att det är viktigt att man minns, när det gäller graviditet, förlossning och amning att det finns en risk att det inte alltid blir som man tänkt sig, eller som man föreställt sig.
Det bästa är att hålla sinnet öppet och ta dagen som den kommer istället för att göra upp för många planer på hur det ska bli...

Kan alla amma?
Ja, rent teoretiskt kan man väl säga att alla som har minst ett bröst, och inte hindras av sjukdomar som omöjliggör amning kan amma. En förutsättning är naturligtvis också att barnet vill suga.

Dock så är det ju en viss skillnad på teori och praktik.

Det kan bli så att det fullkomligt sprutar mjölk om dig och du känner ”JA, jag vill amma!” Det kan bli så att det sprutar mjölk om dig och du känner ”NEJ, jag vill inte!”. Det kan bli så att mjölken sinar efter två veckor, det kan bli så att den räcker i 1 ½ år. Det kan bli så att mjölken uteblir helt. Sånt där kan man inte veta på förhand.

Måste man amma?
Nej, det måste man inte. Det är upp till varje kvinna att avgöra om hon vill amma sitt barn eller ej. Det är alltså ditt beslut och inte din BM, eller BVC-sköterskas beslut.
Det handlar långt ifrån alltid om man KAN amma. Ibland vill man inte amma.
Detta upprör naturligtvis väldigt många ”förståsigpåare” men faktum är att ingen av oss kan, eller bör, tala om för någon annan hur hon ska göra. Varje kvinna måste själv hitta sin väg.

Ett barn mår bäst av en nöjd, lycklig och harmonisk mamma (och pappa för den delen). Om amningen funkar så är det ju jättebra! Men om det skulle vara så att amningen inte känna bra för just dig så låt bli att amma. Det är inte hela världen och det kommer inte att gå någon som helst nöd på ditt barn.

En del kvinnor känner sig oroade över amningen redan innan barnet är fött och tror att det kommer att kännas konstigt, olustigt och tom äckligt. Det är inget ovanligt eller konstigt att tänka i dessa banor. Självfallet så har man rätt att fundera och vädra dessa tankar, tex hos sin barnmorska.

Varför ska man då amma?
Självfallet finns det en poäng med varför vi producerar mjölk under en graviditet och efter en förlossning. Mammans mjölk är anpassad för just hennes barn och den kan minska risken för vanliga infektioner, som öroninflammationer, luftvägs-infektioner, diarréer, urinvägsinfektioner. Ny forskning visar att amning, också delamning, tros kunna skjuta upp debuten (dock inte förhindra) av allergier och minska risken för astma.
Det finns även praktiska aspekter på amning. Det är enkelt och billigt, mjölken är så gott som alltid alltid hygieniskt förpackad, har rätt temperatur och finns alltid till hands. Dessutom kan amning påskynda viktminskning hos mamman förutsatt att hon inte ”äter för två”.

Hur länge ska man amma?
Sverige har varit väldigt pådrivande för att WHO skulle gå ut med en rekommendation om att man bröstmjölk bör vara barnets enda föda upp till 6 månaders ålder.
Skälet är att i många U-länder väljer mammorna att gå över till ersättning, då det anses finare, men sedan har man inte råd att fortsätta med detta, och då har mjölken sinat. Man har också dålig tillgång till rent vatten och dåliga möjligheter att koka vattnet, vilket gör att de små barnen får i sig bakterier och gifter via det förorenade vatten som används när man blandar ersättningen. Detta gäller förstås även när man ger annan mat.
Bröstmjölk har fördelen att vara ganska steril när den kommer direkt från mammans bröst, och under dessa förutsättningar (alltså i U-länderna) så är bröstmjölken att föredra för de minsta barnen; ju längre de kan få bara bröstmjölk desto fler barn slipper sjukdomar etc. Därför har man alltså velat ha en rekommendation om bara bröstmjölk upp till 6 månader.

När nu Sverige drvit igenom detta internationellt, skulle det se väldigt konstigt ut om vi inte hade samma rekommendation i Sverige. Men det tog dock lite tid innan någon svensk myndighet ville ta på sig att gå ut med denna rekommendation, eftersom man inte egentligen tyckte att det fanns något egentligt behov.
Rent näringsmässigt finns det, så vitt jag vet, inga egentliga skäl att ändra från 4 månader (som väl var den tidigare rekommendationen) till 6 månader. Och därför får man nu väldigt olika besked på vad som är bäst för barnet när man frågar olika experter och olika BVC etc.

Men igen så är det så att även om Livsmedelsverket kommer med en rekommendation så är det du som måste avgöra hur du vill göra.
En del mammor väljer att amma i över ett år, andra i ett par månader, några i ett par veckor, några inte alls. Några skiftar mellan amning och ersättning.
Alla alternativ är ok, egentligen.

Slutligen...
Om du kan och vill amma, så gör det. Det är ju praktiskt om inte annat. Amma så länge du känner att du vill, och så länge ditt barn verkar må bra av det. Hitta ditt sätt, din väg...och bry dig inte om vad andra säger.
Lycka till!

Om du vill amma, men det inte funkar bra, så kan du prata med BVC-sköterskorna. Kanske handlar det om praktiska problem som går att lösa, tex att barnet inte har ett bra tag om vårtan. Då kan du kanske få hjälp.
Amning ska inte göra ont eller vara något man gråter sig igenom. Om det är så det känns för dig så se till att få hjälp så snabbt som möjligt.

Om det inte skulle gå alls, eller iallfall inte riktigt som du hade planerat det, eller om du inte vill så sörj inte. Du är ingen dålig mamma för att du inte kan eller vill ge mat genom bröstet. Det är ingen katastrof fastän det ibland utmålas som det.
Ersättning är ett fullgott alternativ enligt vår kära svenska Socialstyrelse samt Livsmedelsverket och det viktigaste är faktiskt INTE bröstmjölken egentligen, utan en glad och lycklig mamma som kan ta hand om sitt barn så att barnet växer och frodas."

---

Jag orkar inte längre.
Orkar inte ha ont, orkar inte ha trasiga bröstvårtor som svider och sticker.
Orkar inte känna ångest inför varje ammningstillfälle.
Orkar inte känna rädsla inför att ge min egen dotter mat.
Orkar inte gråta mig igenom ytterligare en ammning..

Idag är en tung dag.
Idag är första gången jag verkligen ger upp..
Jag är livrädd för att ge henne bröstet.
Livrädd för att det ska göra så ont som det gör.

Det funkar inte med nappen den här gången.. det gör minst lika ont trots att jag använder den - och det slutar ändå med att hon inte är nöjd - hon är mera hungrig och jag vågar inte ge henne mer..

Det ska inte vara så..


Idag tar jag en paus från ammningen och ger henne ersättning istället.


So shoot me!

Heja Neijas mamma!

Så klart att det går bra med ersättning också.
Ett litet tips bara; man ska inte blanda ersättningen som det står på paketet utan mycket lösare. Alltså mindre pulver. Annars får dom tydligen jätteont i magen och alldeles hårt bajs.

Det var det i alla fall en mamma i min mammagrupp som tipsade om för hon kunde inte amma, det kom liksom ingen mjölk alls för henne.

Dessutom är det ju jätteskönt att Fredrik kan ta lite matningar också, då kan ju du få sova ibland på nätterna. Och det är nog ganska mysigt som pappa att få vara med på den delen också.

Puss på söta Neija!

Kram /Cilla

Hej vännen!
I'm not gonna shoot you! Jag gav själv upp väldigt snabbt. Var också tvungen att söla med den där nappen. Utan den gjorde det fruktansvärt ont och med den blev det söligt och jag fick amma PRECIS HELA TIDEN (kändes det som i alla fall) för han fick aldrig i sig tillräckligt. Redan innan en månad hade gått började jag växla mellan amning och ersättning och efter 1,5 månad slutade jag amma helt.

Men vilken ångest jag hade! Jag önskar att jag hade läst den här texten då... Lyckligtvis var min BVC-sköterska väldigt stöttande och snäll och när jag väl tagit beslutet mådde jag SÅ mycket bättre! Och jag tror verkligen på det där att en glad och välmående mamma ger en gladare och lugnare bebis!

Fast den största fördelen med flaskmatning enligt mig är att man kan se exakt hur mycket barnet får i sig och lättare kan bedöma om barnet gråter av hunger eller av något annat. På så sätt blir måltiderna också mer regelbundna.

Hur ni än gör i slutändan så skäms inte över om du slutar amma! Neija kommer må bra ändå! Hoppas att allt löser sig till det bästa! :)
Kram