Svårt beslut
Jag har bestämt mig för att lägga ner både amning och pumpning.
Vilket innebär att Neija from nu BARA kommer att få ersättning.
Amningen har trasslat sedan första stund.
Jag fick aldrig känna det där "mysiga" med att amma. Redan allra första gången, precis efter att hon var född, blev det bara smärta och hemskheter pga att barnmorskorna då stod och slet och drog i min moderkaka.
Och sedan dess har problemen bara fortsatt.
De första dagarna på BB gick väl ok.. sen gick bröstvårtorna sönder - de blödde och var fulla med sår.
Vi provade med eskanappen och det funkade, men gjorde fortfarande ont.
Mjölken rann till och tuttarna var i stort sett sprängfyllda dygnet runt.
På tisdagen veckan efter hon föddes så provade jag utan nappen, eftersom bröstvårtorna nu hade läkt.
Men eftersom det hade gjort så ont så var jag nervös inför varje amningstillfälle. Vissa gånger grät jag mig igenom hela matstunden..
Nervositeten blev till rädsla och rädslan övergick i ångest inför varje gång hon skulle ha mat.
Jag blev panikslagen av själva tanken på att lägga henne till bröstet för att jag var rädd för att det skulle göra lika ont igen, och att hon skulle suga sönder bröstvårtorna igen. Så jag var spänd som en fiolsträng varje gång och tårarna sprutade ofta. Men det gick ganska bra i ett par veckor.
För ungefär en vecka sedan så hände det jag varit rädd för hela tiden.
Hon lyckades suga sönder bröstvårtorna igen!
Återigen så provade jag med eskanappen men utan resultat. Det gjorde förbaskat jävla ont!
Efter att ha plågat mig igenom ett par amningstillfällen med napp med tårarna sprutandes utmed kinderna så satte jag stopp och den dagen gav jag henne bara ersättning och lät tuttarna vila.
Samma kväll köpte vi en bröstpump för att jag skulle kunna pumpa ur mina sprängfyllda bröst och för att hon skulle kunna få bröstmjölk att äta istället.
Första dagarna med pumpen funkade allting kanon. Hon fick bröstmjölk de gånger det fanns, däremellan fick hon ersättning och jag pumpade ur brösten efter varje gång hon ätit. Mjölken rann till som vanligt och vid nåt tillfälle lyckades jag pumpa ur hela 200 ml mjölk.
Det kändes superskönt att det funkade så bra att pumpa ur och ge henne på flaska. Bröstvårtorna fick vila och jag slapp ha ont. Det kändes som något vi skulle kunna fortsätta med i evigheter, även fast det gjorde lite ont, så var det ingenting jämfört med att amma. För att det skulle göra så lite ont som möjligt så började jag pumpa ur mer sällan - för att brösten skulle vara ordentligt fulla.
Men det var nog ett dåligt beslut. För någonstans på vägen så minskade mjölkproduktionen (antagligen av den enkla anledningen att jag pumpade för sällan) och jag fick ut mindre och mindre när jag pumpade. Vilket resulterade i fler måltider med ersättning.
Nu har brösten sinat helt..
Det finns liite kvar, jag skulle säkert kunna få igång produktionen igen om jag satte mig ner en gång i timmen och pumpade, lät henne amma och höll på så i nån vecka. Men vad skulle det bli för liv?
Att ha ångest inför att amma och ha ont både under tiden och efter att jag pumpat är ingenting jag egentligen känner att jag har lust med. Trots att jag vet att bröstmjölk är det bästa för henne.
Så, idag satte jag stopp helt.
Jag vill känna mig glad över att ha blivit mamma, jag vill slippa ha ångest och vara rädd.
Jag vill njuta av våra matstunder - om det så betyder att hon får ersättning på flaska.
Jag vet att jag kanske är egoistisk som väljer att sluta amma pga att jag får ont.
Jag vet att jag kanske är egoistisk som inte låter henne få det hon behöver via bröstmjölken.
Men jag tänker vara egoistisk!
För i slutändan är det trots allt viktigare av att vi (jag och Neija) trivs med varandra.
Jag älskar henne inte mindre för att jag inte ammar.
Jag är ingen sämre mamma för att jag inte ammar.
Mår jag bra, så mår hon bra!
Grattis till att du nu har tagit ett beslut, även om jag förstår att du har våndats svårt inför beslutet. Det romantiska med att vara den "perfekta ammande" modern är inte alla förunnat att kunna vara. MEN att vara en "perfekt älskande" mamma till den underbaraste flickan i världen, din dotter, det är mycket viktigare. Som vi såg i morse så finns DEN kärleken redan där och VÅRDA den istllet för att slita ont med en ammning som inte funkar. Kram till dig älskade unge o KÄNN att du gör rätt!!!
Vi säger tummen upp till att ni ska må bra!!!
det låter helt förståndigt och rätt att bara ge ersättning! som du själv säger ska ni ju båda vara glada och må bra, och ersättning ÄR bra för henne! dessutom har du ju iaf gett henne mjölk en tid och det är bättre än inget!
men jag förstår hur du känner, är lite i samma situation. jag pumpar och ammar lite men det känns som han får mer och mer ersättning så snart känns det som att jag också kommer ge upp, för att lägga ner ännu mer tid på att få igång med pumpen känns inte alls kul.
men vi är bra mammor ändå, de bästa till och med!
kramar!
Det er en god beslutning. Jeg har selv stået i situationen - og den er ikke nem - men det lyder til at det er den helt rette beslutning for dig. Tillykke med den!
Skönt att du tagit beslutet! Det är ett jättesvårt beslut att ta. Men hon kommer inte må sämre eller utvecklas till en mindre perfekt liten skapelse bara för att hon får ersättning istället för bröstmjölk. Och framför allt: ni både kommer att vara så mycket gladare och tryggare nu! Kom ihåg det :)
Du har gjort helt rätt! På TV verkar inte detta problem finnas, där funkar det jämt utan problem från första gång. Du har gjort helt rätt som har lyssnat på dig själv och nuförtiden är ju ersättning väldigt bra. Det viktigaste är som du säger att ni mår bra!
Hej hjärtat.
Jag tycker som din käre mor. Så långe du känner dig bekväm med beslutet och det fungerar för eran familj så är det helt rätt. Har ju sätt skillnaden på dig från att ha ammat till att ge ersättning. Titta nu kan vi ha flera fredags kvällar som förra veckan. Jag får låna lill skruttan i min del av soffan och du och bror får vara i andra delen av soffan och bara njuta.
Ditt beslut = rätt beslut.
Lycka till på BVC idag.
Puss å kram
