texten tagen från www.landstinget.sormland.se


"Svullnad
Trycket mot underlivet är stort under förlossningen och därför händer det att vävnaden är svullen de första dagarna efter förlossningen. Det är vanligt med en tyngdkänsla i underlivet första tiden efter en förlossning. Svullnaden försvinner efterhand utan att någonting behöver göras.

Stygn
Det är inte ovanligt att man behöver sys några stygn i underlivet efter en förlossning. Dessa stygn sys med ett material som är självabsorberande. Det betyder att stygnen inte behöver plockas bort, utan försvinner av sig själva. Det är sällsynt idag att nyblivna mammor har stora besvär av själva stygnen, men även här finns smärtlindring att tillgå.

Avslag
Efter förlossningen finns en såryta inuti livmodern, där moderkakan suttit. De första dagarna blöder det från sårytan och man har en blödning som liknar en kraftig menstruation. En viktig skillnad är att det kan finnas en del levrat blod i avslaget, som delvis beror på att man inte är så aktiv strax efter förlossningen. Så småningom avtar mängden. Färgen och konsistensen ändras. Blodet blandar sig med sårvätska och kan se ljusare och slemmigt ut. Därefter blir det brunt och så småningom krämfärgat. Daglig duschning av underlivet minskar risken för infektion och obehagliga dofter. Undvik däremot tvål som lätt torkar ut slemhinnorna. Det varierar från kvinna till kvinna hur länge avslaget håller på. Det kan vara allt från 10 dagar och flera veckor.

Eftervärkar
Kroppen har sitt eget sätt att begränsa blödningen från livmodern genom att utsöndra hormoner, som gör att livmodern drar ihop sig. Denna ihopdragning kallas för eftervärkar. En del kvinnor upplever eftervärkarna som kraftiga menssmärtor. Dessa kan vara 1-2 dygn efter förlossningen och är mer uttalade hos omföderskor. Barnmorskorna på BB kan ge akupunktur eller smärtlindrande tabletter som kan tas i samband med amningen. Om du provat ut en TENS-apparat inför förlossningen är denna utmärkt att använda även vid eftervärkar.

"Tre dagars blues"
Under de första dygnen efter förlossningen genomgår kropp och psyke en stor förändring. Genom amningen får kroppen stora mängder hormoner i omlopp. Många kvinnor upplever en nedsatt sinnesstämning kring tredje till femte dagen, populärt kallat ”tre-dagars-blues”. Ofta har man nära till tårarna och man kan känna det som att man håller på att bli sjuk. Detta hör samman med att mjölken rinner till. Tillståndet brukar vara i 1-2 dygn, för att sedan försvinna. Det är bra att känna till att denna nedstämdhet är helt normal. Om man däremot upplever en nedstämdhet som inte ger med sig, utan snarare försämras ju längre tiden går, rekommenderar vi att man söker råd hos husläkare eller barnavårdscentral.

Avföring
På grund av stygn och svullnad kan det kännas obehagligt att anstränga sig vid tömning av tarmen. Man är kanske rädd att skada sig själv eller att stygnen skall gå upp. För att man skall våga ta i, kan det vara bra att hålla magen igång med naturliga laxermedel, typ vetekli, frukt och grönsaker. Det är också viktigt att dricka mycket vätska. Risken för skada är dock minimal. Det är inte ovanligt att magen ”tar en paus” i samband med förlossning och det kan ibland dröja några dagar innan den fungerar som vanligt."

---

Svullnad - no shit! - Underlivet såg ju för sjutton ut som en ballong efteråt, fick ligga med isbindor på nätterna för att svullnaden skulle gå ner.. Inte jätteskönt, kan jag säga. Framför allt inte när dom tinade..

Stygn - Fick aldrig någon information angående mina stygn, men har såhär i efterhand känt efter själv och det är ett gäng. Som gör ont som inihelvete. Trodde smärtan skulle avta efterhand, men det känns snarare som om det blir värre och värre för varje dag som går.. :(

Avslag - Inte det fräschaste direkt, men inte heller så hemskt som jag trodde. Jag inbillade mig att det handlade om 8 veckor av konstant mens - men det var bara blodigt i några dagar och sen övergick det till mera "slemliknande". Och nu känns det som att det snart kommer ta slut helt.. Hoppas det, för dessa jävla bindor är inte bekväma!

Eftervärkar - Hade väldigt få, eller väldigt snälla eftervärkar. Kände av en eller två, men det var inte så farligt.

"Tre dagars blues" - Min tredagarsblues var hemsk, och inföll precis på tredje dagen. Vaknade tidigt, efter ytterligare en natt av knappt någon sömn. Hade ont i ryggen, brösten, underlivet och var sjuuukt trött. Tårarna bara sprutade och ville inte ta slut. Tillslut fick jag en tablett så att jag kunde sova lite och direkt efter det kändes det mycket bättre.

Men efter det så har jag haft många liknande dagar. När allt bara är fruktansvärt jobbigt och tårarna inte vill ta slut! Undrar om det fortfarande kallas tredagarsblues då?

Avföring - Vilken hemsk känsla det är att vara nästan rädd för att gå på toa! Och det blir ju inte bättre av att dom tvingat på mig Niferex (järntabletter) heller.. Blir ju inte direkt lättare att få ut det då.. Usch.
Snart kanske jag slipper tabletterna dock, så då kanske jag slipper den rädslan iallafall.

---

Börjar bli lite halvjobbigt att alltid ha ont överallt.
Jag vill kunna sitta normalt, vill kunna sätta mig och resa mig upp utan att krevera av smärta.
Vill kunna gå normalt utan att behöva vanka som en anka - bredbent och dant.
Jag vill slippa spendera timmar på toaletten..

Ahh.. när ska man bli normal igen?





och när ska man sluta vara så förbaskat trött??