Positivt överraskad måste jag säga..

Verkade dock som att vi trängde oss på i en "färdig" grupp.. alla bebisarna var ungefär lika gamla (ca 6 månader) och där kom jag och Maria med våra "veckobebisar" (= så pass små att man fortfarande räknar veckor)
Men det var ändå trevliga två timmar.

Vi sjöng (inte alls så töntigt som jag trodde - de andra (äldre) barnen verkade faktiskt reagera på sången, både med skratt och leenden. Neija däremot bajsade och Signe ville ha mat), och efter sångstunden så var det fika - men då ville Neija också ha mat så jag satte mig bredvid Maria i soffan och där satt vi kvar och pratade tills det bara var vi fyra kvar i rummet..

Så vi tog våra raringar och gav oss iväg hemåt vi också..
Och allt som allt, så var det en trevlig upplevelse.
Mer öppna förskolan säger jag!

Nu har vi kommit hem och Neija har varit jätteglad och lett massor, flera gånger i rad - både på egen hand och som svar på att jag kittlat eller busat lite..
Så fantastiskt mysigt att se henne le.. man glömmer bort allt annat!